Avslöjad!!!

Sambon är bortrest. Kylen är tom. Barnen är hungriga.
Ungefär så började min dag idag. (egentligen började dagen redan tidigt i natt, då första barnet kom krypandes till min säng, följt av andra barnet, och sen ett tredje som krävde välling pronto). Vi brukar vara präktiga och äta värsta grötfrukosten, något jag efter år av hårda förhandlingar (med diffusa referenser till bl a livsmedelsverket)  har sålt in hos den motvillige fransmannen (som är uppväxt på espresso och croissants).

I brist på havregryn lanserar jag dock det i vår familj lite lyxigare konceptet "Yogurtfrukost". Barnen jublar: "Hurra, vilken fest ! Mamma gör yogurtfrukost, yippie!!!
Det är då jag upptäcker att även yogurten är slut. Åtminstone den goda med jordgubbssmak. Kvar finns lite torftig naturell yogurt som barnen vägrar äta (och som i sanningens namn inte är så värst god). Jag får som tur är det briljanta (om jag får säga det själv) infallet att blanda en stor mängd naturell yogurt med en pytteskvätt jordgubbsyogurt i deras skålar. Efter ett idoga mixande har allt antagit en fin ljusrosa ton - voila!
"Jordgubbsyogurt, kom och ät barn!"
Sexåringen kastar en snabb blick ner i skålen och säger anklagande:
"Det syns VERKLIGEN att du har försökt dölja den vita yogurten mamma".
Avslöjad!

Det är väl här ungefär jag borde ha backat.. Lagt ner. Hållt tyst och erbjudit en messmörsmacka som muta.
Men nej jag är ostopbar och omdömeslös i det här läget och går igång på alla cylindrar med nån slags icke genomtänkt föreläsning om vikten av att lära sig äta yogurt och annat utan socker, och det måste alla lära sig, och grönsaker ska man också äta minsann, jajalmensan, och det måste alla människor faktiskt träääna på.
Sonen är tyst en kvarts sekund och säger sedan:
"Måste de som bor i plåt- och kartonghus också träna på det? Jag tror inte det va mamma?"

Fan. Det ante mig att min senaste icke-genomarbetade föreläsning, den om barnen i Afrika som jag lovat mig själv att aldrig hålla, skulle slå tillbaka en dag.
Anade bara inte att det skulle ske så snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0