Morgontraumat

Jaha. Nu blev det sådär som det aldrig mer skulle bli. Igen.
En helt vidrigt hysterisk morgon fylld av stresspsykoser och utbrott. En sån morgon som kan förvandla den mest godhjärtade och pedagogiska, härliga och kärleksfulla mamma till en galen gapande tjatmorsa.
Barnen vaknade fem. Eller kvart i sex. Eller var det kvart över fyra? Vem vet. Jag vet bara att de vaknade ett antal gånger mellan min läggtid - ett - och deras gå-(eller snarare hoppa!)-upp-ur-sängen-tid vid femsnåret. Och att jag därtill är helt snurrig eftersom bara somliga av husets klockor har ställts om till sommartid.

 I korthet förlöpte vår morgon nåt i stil med: Alla barn går upp.
Koma-mamman ligger kvar. Koma-mamman ber sexåringen slå på barn-tv. (Koma-mamman har redan här sjunkit lägre än hon någonsin föreställt sig när hon fantiserat om sitt framtida föräldraskap)
Ettåringen släpar in ett antal böcker som koma-mamman ska läsa. Koma-mamman försöker säga något med sin fejkpiggaste röst typ "Titta! Totte spikar! Bang bang" medan hon intensivt hoppas att ettåringen ska tröttna och att hon ska få sova vidare. Bara lite till. Snälla!
Men icke. Spänningen trappas upp. Intrigen tätnar. Den här morgonen är en hard-core action-rulle.
Allt är med andra ord som vanligt.
Fyraåring hoppar på spindelmannen tält från skrivobord. Ettåring försöker härma fyraåring och tar sig upp på samma skrivbord. Sexåring attackerar fyraåring med plastsvärd. Fyraåring kastar bil på sexåring. Ettåring drämmer träkloss på fyraåring som får blåtira. Ettåring biter även sexåring som nu "hatar syskon". Sexåring försöker strypa fyraåring med batmancape.
Koma-mamman, som först försöker med lite svaga "Sluta bråka nu barn" från duntäcket (medan hon hoppas att ingen tipsar "Supernanny" om denna morgon), får göra ett spindelmannenhopp ur sängen och rädda situationen.

Nästa kris blir vid frukostbordet. Ettåringen sitter högst fem minuter i sträck. Sen tar hon av sig hakklapp. Och strumpor. Så kladdar hon med all mat som redan hamnat under bordet. Sen iklär hon sig komamammans silverpumps. Byter till storebrors fotbollsskor. Lera i hela vardagsrummet. Sen klättrar hon i soffan och smetar ut sylt på icke-tvättbart överdrag.
Även fyraåringen försvunnen från bordet. Har brytit ihop för att sexåring fick en mikromillimeter mer mjölk i sitt glas och hela världen är orättvis och förresten vill han inte längre bo i vårt hus för vi är världens tråkigaste föräldrar (tack för den, vi är ganska sugna på att flytta ut vi med, vill koma-mamman svara men hon lägger i nästa växel och lirkar och lockar med sin lenaste röst och blir curlingmamman hon aldrig skulle bli).
Sexåringen tar tillfället i akt och vill gosa bara för att spela ut fyraåringen, just då ettåringen faller för hundrade gången från pall i badrummet, där hon med stor entusiasm slaskat runt med hela familjens uppsättning tandborstar. Vill inte ens veta var de varit. Hon har även hunnit måla lite på en vägg med tuschpennorna som hon med radar kan hitta var de än göms i huset.
Tiden går. Cirkusen eskalerar. Frukostmyset är icke-hållbart.
Ut i hallen! ryter mamman. Hon är inte i koma längre. Hon är dödstrött och tokarg och har bara ätit en mikroskopisk tugga på sin smörgås och har blodsockerfall och minns inte var hon ställde tékoppen och hon jagar tre galna barn med lika galna blinkande tandborstar och försöker samtidigt borsta sina egna tänder, byta till en något renare tröja då förstahandsvalet redan är helt nergeggat, samtidigt som hon bär ut blöjpåsen, bär in morgontidningen (som ingen hinner läsa) och bär ut alla kassar med leriga extrakläder till dagis och bär in ettåringen som nu är ute i trädgården med sin brors gummistövlar och en spindelmannenmössa...
Alla barn skriker och ligger som maskar som bara korvar runt på hallgovlet (en hinner åla in i vardagsrummet mot bolibompa-tv) och mamman skriker i ren förtvivlan "Jamen SLUTA SKRIK VI HAR BRÅÅÅÅÅTTOM! Klä på er nuråförhundrafemitelvtegångeninnanjagblirheltgalenochvimissardagisutflyktåsamlingå.blir sen till jobbet...."
"Mamme det är faktiskt du som skriker mest. och du är ju inte ens påklädd!" säger den nyktra sexåringen anklagande.
Han har rätt. Igen.
Hysterin har nåt sin kulmen denna morgon. Mamman säger förlåt och blir med ens snäll och skojig och trixig och tokig och trollar på allas kläder igen. Även sina egna.
Cirka en timme försenare lastar hon på väskor, matsäcksrygga till utflyktsbarn, tunga dataryggan, drar barnvagn och cykel och fyraåring och sexåring mot dagis. Småbusar på vägen för att släta över tidigare elakheter.
Hör dem skratta det där pärlande sockerdricksskrattet och tänker på hur mycket hon älskar dem och att de är världens mest underbara ungar.

Och lovar sig själv att hon ska vara världens mest underbara mamma.
I morgon bitti.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tror du dom får några men,barnen? Av att man får sånna där dåligamamman-anfall... Tack för ännu ett förlösande skratt!!!

2009-04-02 @ 21:51:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0