Vabb? Hallå det handlar om SVABB!
Jag vabbar. Om man nu kan kalla det vabb när man aldrig ser skymten av några vabb-pengar. Man behöver ju minst ha en examen från Handels för att orka med hela pappersexercisen och brev som skall skickas hit och dit med stämplar från dagis och allt vad det nu är.
För övrigt känns det mer som om jag SVABBAR. Hela köket är nerkletat redan vid tio-snåret. Yogurt fastsmetat på stolar, bord, element, parkett och vägg (!). Tur att man valde "skogsbär" för blåbärsfläckar är ju så smidiga att få bort. Not. Bara att börja torka och svabba.
Och sätta alla barnen i badet.
Men det gör iiiingenting för jag har bestämt mig för att vara en sån där härlig, närvarande mamma med ändlöst tålamod just idag (jo jag blev lite inspirerad av en föräldraföreläsning igår kväll).
Jag ska göra blåbärspannkakor tillsammans med barnen, skojiga blålila pannkakor med karamellfärg i. Mina söner ska kläcka ägg och vispa för de ska minsann bli händiga i köket, den saken är säker. Jag ska fixa mysmellis i soffan och se på film med barnen och hur lång och tråkig filmen än är så ska jag liksom bara härda ut. Vara där. Närvarande. Gosig. Jag ska spela spel också, jajamensann. Läsa böcker. Kanske rentutav måla med vattenfärg? OK, där tog jag i lite väl men se på film i alla fall. Mysa. Kvalitetstid.
Moi - en Mysmamma.
Jag vet inte riktigt när det spårar ur. Bara att det gör det. Blåbärspannakorna blir helt vidriga smetiga saker och när jag vänder dem i pannan flyger det blåbär i hela köket (blåbär igen? varför? VARFÖR?). Ingen äter. De bara gnäller. Klagar. Bråkar. Gnäller igen.
Och jag tappar hela min goda ansats att vara Mysmamman.
Man gör där när man ligger där och svabbar på golvet igen, medan femåringen nästan stryper fyraåringen med batman-capen och fyraåringen hämnas med svärdhugg mot ett öga och ettåringen kastar mat och klättrar upp på allt och ramlar ner, inte en gång utan typ fyrahundra gånger. Inom loppet av en timme.
Jag är helt svettig. Att (s)vabba är ingen barnlek. Man måste verkligen vara i toppform själv för att orka med en heldag. Det kräver också sin ansenliga mängd tröstfika.
Jag gormar, väser, mutar, hotar, talar "allvar", skriker, är martyr (Mammor är OCKSÅ TRÖTTA IBLAND). Jag som skulle skoja, busa, gulla, smickra, trixa, pyssla ...men ibland orkar man inte. Och då måste man komma ihåg att man duger ändå. Jag är en Good Enough Mom. Jag älskar mina barn över allt annat. Det är ju faktiskt viktigast. Kärlek.
Även om jag är kass på att pyssla och klippa och klistra och spela Fia med knuff (som ju dessvärre är världens segaste spel som aaaaaaldrig tar slut och inte får man vinna heller utan måste fuska så man blir SIST. Det går emot alla mina instinkter)
Men jag är Good Enough.
Det räcker.
För övrigt känns det mer som om jag SVABBAR. Hela köket är nerkletat redan vid tio-snåret. Yogurt fastsmetat på stolar, bord, element, parkett och vägg (!). Tur att man valde "skogsbär" för blåbärsfläckar är ju så smidiga att få bort. Not. Bara att börja torka och svabba.
Och sätta alla barnen i badet.
Men det gör iiiingenting för jag har bestämt mig för att vara en sån där härlig, närvarande mamma med ändlöst tålamod just idag (jo jag blev lite inspirerad av en föräldraföreläsning igår kväll).
Jag ska göra blåbärspannkakor tillsammans med barnen, skojiga blålila pannkakor med karamellfärg i. Mina söner ska kläcka ägg och vispa för de ska minsann bli händiga i köket, den saken är säker. Jag ska fixa mysmellis i soffan och se på film med barnen och hur lång och tråkig filmen än är så ska jag liksom bara härda ut. Vara där. Närvarande. Gosig. Jag ska spela spel också, jajamensann. Läsa böcker. Kanske rentutav måla med vattenfärg? OK, där tog jag i lite väl men se på film i alla fall. Mysa. Kvalitetstid.
Moi - en Mysmamma.
Jag vet inte riktigt när det spårar ur. Bara att det gör det. Blåbärspannakorna blir helt vidriga smetiga saker och när jag vänder dem i pannan flyger det blåbär i hela köket (blåbär igen? varför? VARFÖR?). Ingen äter. De bara gnäller. Klagar. Bråkar. Gnäller igen.
Och jag tappar hela min goda ansats att vara Mysmamman.
Man gör där när man ligger där och svabbar på golvet igen, medan femåringen nästan stryper fyraåringen med batman-capen och fyraåringen hämnas med svärdhugg mot ett öga och ettåringen kastar mat och klättrar upp på allt och ramlar ner, inte en gång utan typ fyrahundra gånger. Inom loppet av en timme.
Jag är helt svettig. Att (s)vabba är ingen barnlek. Man måste verkligen vara i toppform själv för att orka med en heldag. Det kräver också sin ansenliga mängd tröstfika.
Jag gormar, väser, mutar, hotar, talar "allvar", skriker, är martyr (Mammor är OCKSÅ TRÖTTA IBLAND). Jag som skulle skoja, busa, gulla, smickra, trixa, pyssla ...men ibland orkar man inte. Och då måste man komma ihåg att man duger ändå. Jag är en Good Enough Mom. Jag älskar mina barn över allt annat. Det är ju faktiskt viktigast. Kärlek.
Även om jag är kass på att pyssla och klippa och klistra och spela Fia med knuff (som ju dessvärre är världens segaste spel som aaaaaaldrig tar slut och inte får man vinna heller utan måste fuska så man blir SIST. Det går emot alla mina instinkter)
Men jag är Good Enough.
Det räcker.
Kommentarer
Trackback
