Mitt nya spirituella liv
Har varit på seminar. Oneness seminar med den berömda gurun Anandagiri, från Oneness University i Indien.
Nu, åtta timmar senare, vet jag fortfarande inte vad detta står för.
Och jag känner mig snarare splittrad än liksom härligt enad och full av mindfulness. Det kan bero på flertalet orsaker:
1. MIN PINSAMMA PAPPHAMMAR ENTRÉ. Jag var kanske inte riktigt i rätt stämning när jag kom dit. inflåsandes en timme för sent. Inte nog med att jag var tidsoptimist som vanligt, jag hittade dessutom inte ut till Yasuragi på Hasseludden och vägbeskrivningar från Hitta.se vore ju lika lätta att förstå om man läste dem på hebreiska baklänges. Även om man HITTAR dit man ska förstår man inte vägbeskrivningen, det är som om de försöker leda in en på diverse mystiska kringelikrokar innan man når målet. Själv gillar jag tydliga, raka besked typ "Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse utan att passera gå". Då fattar jag.
Nu vimsade vi runt i Nacka ett bra tag och ringde alla jag känner i Nacka för att få tips om vart vi skulle köra, parkerade vi typ en mil från anläggningen och fick flåsa alla backarna upp till Yasuragi (fick nästan dra upp min gravida vän, som om möjligt, flåsade mer än mig). Sen hetsade vi uppför trapporna och småjoggade in i rummet med jackor och sjalar och väskor och vattenflaskor och jag släpandes på min gigantiska Sandysmacka (tre timmar försenad lunch) och gjorde precis den typen av entré som INTE passar sig på den här typen av knäpptysta, fokuserade och andliga tillställningar.
2. MIN HYSTERISKA HUNGER. Första timmen kunde jag bara tänka på hur hungrig jag var och hur i helsike jag skulle kunna öppna min Sandys-baguette utan att prassla för mycket. Jag har aldrig någonsin varit på en så knäpptyst föreläsning, och vågade inte ens tugga normalt av rädsla för att alla skulle höra.
Så fort någon gjorde antydan till en harkling så kastade jag i mig ytterligare en tugga. Denna typ av ätprocess tog extremt lång tid och krävde min fulla fokus.
För att speeda upp det hela övergick jag till att liksom försöka sluka stora kycklingbitar otuggade och hoppas 1.) att jag inte skulle kvävas och 2.) att nån slags mättnadskänsla snart skulle infinna sig. Det gjorde den inte.
Då smög jag så diskret det bara gick bort till fruktbuffén och hämtade två smoothies och en banan. Hann även tysta mobilen som ringde två gånger och göra lite mystiska och opassande slurkljud med min vattenflaska.
Sådärja. Nu hade halva föreläsningen gått. Vad hette det nu igen då? Oneness? Change through change of our perception? Jag hängde inte helt med i den indisk-engelska föreläsningen ens när jag till sist slutade tänka på hur himla hungrig jag var.
3. MIN SLAPPA URINBLÅSA. Jamen jag har ju faktiskt fött tre barn, och sånt påverkar det mesta vet ni väl. Sen drack jag ju enorma mängder vatten/smoothie och grönt té för att liksom hålla mig alert där, vilket ledde till att jag under föreläsningens sista timme bara kunde tänka på hur galet kissnödig jag var. Det påverkade också min liksom andliga stämning, kan man säga. Och då menar jag inte på ett positivt sätt.
4. MIN SJUKA SÖMNBRIST. Att inte få sova används som bekant som tortyrmetod. Jag har inte sovit på länge. Vi snackar väl uppåt sex år nu. Inte för att jag har det värre än andra småbarnsföräldrar, problemet är väl snarare min ovilja att anpassa mig efter omständigheterna (dvs barn som vaknar fem) och lägga mig i tid (dvs före 00:30). Just när jag tyckte att jag började känna mig härligt avslappnad och yoga-aktig och öppen i sinnet så liksom nickade jag till. Så skönt. Fast när jag vaknade fattade jag om möjligt ännu mindre än innan.
Men bortsett från dessa små världsliga betraktelser, som jag givetvis ställer mig över nu när jag har vuxit i mitt nya andliga och harmoniska jag lite mer, så var det en fantastisk tillställning!
Gå in på www.livshalsa.se och boka in dig på nästa kurs pronto!
Frigör din livsenergi, lev din fulla potential! (comme Moi!)
PS. Har nu läst på lite i broschyren vi fick och kan meddela följande:
"Living in Oneness brings about a shift in our inner world that reflects in our outer world. You will notice improved proseperity, and by feeling more in tune wtih the Universe, an increased feeling of well being. You will experience a different sense of consciousness and more vibrant health and energy. Your relationships with others and yourself will improve. All of this gives a new meaning to life"
Låter väl inte helt fel va??
för mer info: [email protected]
Nu, åtta timmar senare, vet jag fortfarande inte vad detta står för.
Och jag känner mig snarare splittrad än liksom härligt enad och full av mindfulness. Det kan bero på flertalet orsaker:
1. MIN PINSAMMA PAPPHAMMAR ENTRÉ. Jag var kanske inte riktigt i rätt stämning när jag kom dit. inflåsandes en timme för sent. Inte nog med att jag var tidsoptimist som vanligt, jag hittade dessutom inte ut till Yasuragi på Hasseludden och vägbeskrivningar från Hitta.se vore ju lika lätta att förstå om man läste dem på hebreiska baklänges. Även om man HITTAR dit man ska förstår man inte vägbeskrivningen, det är som om de försöker leda in en på diverse mystiska kringelikrokar innan man når målet. Själv gillar jag tydliga, raka besked typ "Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse utan att passera gå". Då fattar jag.
Nu vimsade vi runt i Nacka ett bra tag och ringde alla jag känner i Nacka för att få tips om vart vi skulle köra, parkerade vi typ en mil från anläggningen och fick flåsa alla backarna upp till Yasuragi (fick nästan dra upp min gravida vän, som om möjligt, flåsade mer än mig). Sen hetsade vi uppför trapporna och småjoggade in i rummet med jackor och sjalar och väskor och vattenflaskor och jag släpandes på min gigantiska Sandysmacka (tre timmar försenad lunch) och gjorde precis den typen av entré som INTE passar sig på den här typen av knäpptysta, fokuserade och andliga tillställningar.
2. MIN HYSTERISKA HUNGER. Första timmen kunde jag bara tänka på hur hungrig jag var och hur i helsike jag skulle kunna öppna min Sandys-baguette utan att prassla för mycket. Jag har aldrig någonsin varit på en så knäpptyst föreläsning, och vågade inte ens tugga normalt av rädsla för att alla skulle höra.
Så fort någon gjorde antydan till en harkling så kastade jag i mig ytterligare en tugga. Denna typ av ätprocess tog extremt lång tid och krävde min fulla fokus.
För att speeda upp det hela övergick jag till att liksom försöka sluka stora kycklingbitar otuggade och hoppas 1.) att jag inte skulle kvävas och 2.) att nån slags mättnadskänsla snart skulle infinna sig. Det gjorde den inte.
Då smög jag så diskret det bara gick bort till fruktbuffén och hämtade två smoothies och en banan. Hann även tysta mobilen som ringde två gånger och göra lite mystiska och opassande slurkljud med min vattenflaska.
Sådärja. Nu hade halva föreläsningen gått. Vad hette det nu igen då? Oneness? Change through change of our perception? Jag hängde inte helt med i den indisk-engelska föreläsningen ens när jag till sist slutade tänka på hur himla hungrig jag var.
3. MIN SLAPPA URINBLÅSA. Jamen jag har ju faktiskt fött tre barn, och sånt påverkar det mesta vet ni väl. Sen drack jag ju enorma mängder vatten/smoothie och grönt té för att liksom hålla mig alert där, vilket ledde till att jag under föreläsningens sista timme bara kunde tänka på hur galet kissnödig jag var. Det påverkade också min liksom andliga stämning, kan man säga. Och då menar jag inte på ett positivt sätt.
4. MIN SJUKA SÖMNBRIST. Att inte få sova används som bekant som tortyrmetod. Jag har inte sovit på länge. Vi snackar väl uppåt sex år nu. Inte för att jag har det värre än andra småbarnsföräldrar, problemet är väl snarare min ovilja att anpassa mig efter omständigheterna (dvs barn som vaknar fem) och lägga mig i tid (dvs före 00:30). Just när jag tyckte att jag började känna mig härligt avslappnad och yoga-aktig och öppen i sinnet så liksom nickade jag till. Så skönt. Fast när jag vaknade fattade jag om möjligt ännu mindre än innan.
Men bortsett från dessa små världsliga betraktelser, som jag givetvis ställer mig över nu när jag har vuxit i mitt nya andliga och harmoniska jag lite mer, så var det en fantastisk tillställning!
Gå in på www.livshalsa.se och boka in dig på nästa kurs pronto!
Frigör din livsenergi, lev din fulla potential! (comme Moi!)
PS. Har nu läst på lite i broschyren vi fick och kan meddela följande:
"Living in Oneness brings about a shift in our inner world that reflects in our outer world. You will notice improved proseperity, and by feeling more in tune wtih the Universe, an increased feeling of well being. You will experience a different sense of consciousness and more vibrant health and energy. Your relationships with others and yourself will improve. All of this gives a new meaning to life"
Låter väl inte helt fel va??
för mer info: [email protected]
Kommentarer
Postat av: Anders
Ok, lattemamman. kan vi få nåt lite mörkare, mer köttigt att läsa?? please? veeet att du har det i dig... det finns redan en ann söderlund ju...
Trackback
