Bagagedrama


RESERAPPORT del tre: EXTRANATT I WIEN.

Gratis hotellnatt. Gratis hotellmiddag. Gratis frukostbuffé komplett med skumpa och varma croissants och tio olika sorters Würst. I detta ljuvliga gratispaket ingick dessutom fluffiga duntäcken, totalt monopol på fjärrkontrollen till tv:n och en hel dubbelsäng för bara en person – moi! Inga barn i sängen, ingen som vill ha välling mitt i natten, ingen torftig grötfrukost...
Och dessutom skulle jag få 150 Euro för besväret!!!

Jamen NI FATTAR. Klart man tackar ja. Jätteja!
Men inte villkorslöst, givetvis. Mitt villkor var att jag skulle få tillbaka mitt bagage.
– KEIN PROBLEM! lovade Austrian Airlines rödklädda personal övertygande, ivriga att lösa SINA PROBLEM med ett totalt överbokat flyg och ganska sura svenskar som betalt men inte fick plats. Jag var deras räddning. Så jag vinkade triumfierande till fotografen (som inte har barn och inte blev lika upphetsad över denna möjlighet till ännu en natt ensam i sängen) och klev av planet. Nu skulle jag bara hämta ut mitt bagage och dra till hotellet, kanske även in till Wien city ännu en sväng. Med 150 Euro på fickan.

Då kom bakslaget: hur många varv bagagebandet än snurrade så kom inte min väska förbifarandes. Alla andra fick sin och gick nöjda mot hotellsängen. Bara jag satt kvar.
Upptäcker då hur en mystisk avlång liten väska ensam snurrar runt där på bandet. Och den är misstänkt lik...min fotografs bagage.
Jajamensan - det var hans kamerautrustning, märkt i mitt namn. J-la Austrian Airlines. Hur kan de blanda ihop väskorna? Det måste väl ändå vara olagligt? Jag kan ju inte ta ansvar för vad han nu har packat för terroristutrustning i den där suspekta avlånga väskan? Och värst av allt: Nu hade min egen väska alltså dragit till Stockholm. Utan mig.

Spännande att få ett kamerastativ och ett par smutsiga strumpor i storlek större, istället för trosor och toalettväska. Spännande även att än en gång få uppleva österrikarnas totala avsaknad av servicekänsla. Spännande att få möta fler otrevliga individer från ett land som en gång avlade fram en elak mustaschprydd liten man som utrotade allt som kom i hans väg.

Men om man får 150 Euro för att sova sex timmar så kan man leva med lite spänning tycker jag.


PS. OM jag hade varit DEN YTLIGA TYPEN hade jag kanske blivit lite stressad över den akuta bristen på kläder, deo, smink, hårspray...men som tur var är jag ju så DJUP och HÄRLIG som människa att detta inte bekom mig det minsta. Alls. Faktiskt. Det är ju insidan som räknas (insidan av källaren man är inlåst i, får man förmoda i det här landet).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0