Hotellfiasko
Har varit i Barcelona i helgen om nu någon mot förmodan har lyckats undgå att ta in detta stycke information.
Månader av intensiv hotellresearch på nätet resulterade i detta. Ett sunkrum med smutsig vit väv på väggarna. Där dörren tog i dubbelsängen när jag försökte slå upp den på vid gavel för att baxa in resväskan. Trasig toalett. Stenhård säng. Just det där med sängen störde mig mest. Första barnlediga helgen på tre år ville jag faktiskt SOVA. Massor. Jag hade lusläst hotellrecensioner på nätet och skoningslöst skippat allt där "hårda sängar" nämndes. Så händer detta. Jag sätter mig på sängen och det känns som att sätta sig på en sån där resväska i hårdplast (som man har när man vill smuggla sprit ni vet). Utan bäddmadrass.
Nåja. Frukosten skulle visst vara en höjdare, det påstod alla. Fast när vi kom nerlullandes efter tio var buffén helt länsad. Inte ens en liten skinkbit fanns kvar. Vi såg massor med tjusiga uppläggningsfat som skvallrade om att här hade minsann melonbitar och chokladcroissanter legat på rad. Nu var det tomt. Och den aggressiva servitrisen gjorde ingen ansats att fylla på nåt heller. Vi fick nöja oss med lite cornflakes och de sista torra brödbitarna för efter att hon spänt ögonen i oss med onda blicken då vi i vår enfald trodde att man fritt fick välja bord i frukostsalen, vågade vi inte be om något mera. Vi kommenderades till ett omysigt hörnbord där man fick en bländande spotlight rakt i ansiktet. Kisandes tuggade jag i mig mitt torra toastbröd. Tyvärr hann Aggressiva Servitrisen rycka min tallrik med smör och små sorgliga paprikabitar innan jag hunnit lägga nåt på brödet.
Dagen efter tänkte jag slugt att om man beställer upp frukost på rummet måste de ju åtminstone fylla brickan. Jodå. Det var bara det att de ihärdigt vägrade svara på roomservice. Efter ett antal samtal svarade någon, som jag direkt identifierade som Aggressiva Servitrisen (ASS).
"Si?" röt ASS så man nästan sprängde trumhinnan där man låg på den stenhårda britsen med det liksom nariga hårda lakanet med den snuskiga håriga gamla filten över för att hålla värmen (sa jag att det var problem med ventilationen?).
"Frukost för två" pep jag. På någon slags spanska.
"Ja då får du vänta minst 25 minuter!" dundrade ASS och slängde på luren innan jag ens hunnit nämna nåt om preferenser angående tésmak, marmeladsort och fullkornsbröd med lågt GI.
Jaha. Så då vet man i alla fall var man INTE ska bo nästa gång man är i Barcelona: Hotell H10 Universitat.
Månader av intensiv hotellresearch på nätet resulterade i detta. Ett sunkrum med smutsig vit väv på väggarna. Där dörren tog i dubbelsängen när jag försökte slå upp den på vid gavel för att baxa in resväskan. Trasig toalett. Stenhård säng. Just det där med sängen störde mig mest. Första barnlediga helgen på tre år ville jag faktiskt SOVA. Massor. Jag hade lusläst hotellrecensioner på nätet och skoningslöst skippat allt där "hårda sängar" nämndes. Så händer detta. Jag sätter mig på sängen och det känns som att sätta sig på en sån där resväska i hårdplast (som man har när man vill smuggla sprit ni vet). Utan bäddmadrass.
Nåja. Frukosten skulle visst vara en höjdare, det påstod alla. Fast när vi kom nerlullandes efter tio var buffén helt länsad. Inte ens en liten skinkbit fanns kvar. Vi såg massor med tjusiga uppläggningsfat som skvallrade om att här hade minsann melonbitar och chokladcroissanter legat på rad. Nu var det tomt. Och den aggressiva servitrisen gjorde ingen ansats att fylla på nåt heller. Vi fick nöja oss med lite cornflakes och de sista torra brödbitarna för efter att hon spänt ögonen i oss med onda blicken då vi i vår enfald trodde att man fritt fick välja bord i frukostsalen, vågade vi inte be om något mera. Vi kommenderades till ett omysigt hörnbord där man fick en bländande spotlight rakt i ansiktet. Kisandes tuggade jag i mig mitt torra toastbröd. Tyvärr hann Aggressiva Servitrisen rycka min tallrik med smör och små sorgliga paprikabitar innan jag hunnit lägga nåt på brödet.
Dagen efter tänkte jag slugt att om man beställer upp frukost på rummet måste de ju åtminstone fylla brickan. Jodå. Det var bara det att de ihärdigt vägrade svara på roomservice. Efter ett antal samtal svarade någon, som jag direkt identifierade som Aggressiva Servitrisen (ASS).
"Si?" röt ASS så man nästan sprängde trumhinnan där man låg på den stenhårda britsen med det liksom nariga hårda lakanet med den snuskiga håriga gamla filten över för att hålla värmen (sa jag att det var problem med ventilationen?).
"Frukost för två" pep jag. På någon slags spanska.
"Ja då får du vänta minst 25 minuter!" dundrade ASS och slängde på luren innan jag ens hunnit nämna nåt om preferenser angående tésmak, marmeladsort och fullkornsbröd med lågt GI.
Jaha. Så då vet man i alla fall var man INTE ska bo nästa gång man är i Barcelona: Hotell H10 Universitat.
Kommentarer
Postat av: Katarina
Sofia, skitbra inlägg - glöm inte att publicera detta på tripadvisor.se under Hotell H10 Universitat. Kommer att hjälpa många själar från att få sin (i bästa fall) weekend förstörd...
Hälsningar
V-ås Katarina/OTW
Trackback
