Min son - barnkonventionens förespråkare


Hämtar sonen i skolan. Med allvarlig min drar fröken mig åt sidan. Jo, sonen har inte uppfört sig så bra. Tydligen har det varit en "incident" under dagen och nu vill båda fröknarna tala allvar inte bara med sonen, utan med sonens båda föräldrar.
Det är vi det. Vi som bara haft ett skolbarn (nåja, sexårs) i cirka tio veckor och är nybörjare som skolföräldrar. Vi som aldrig tidigare inkallats på allvarliga samtal på grund av vår sons uppförande. Shit, han har inte ens börjat ettan och vi är redan misslyckade som skolföräldrar. Vår son - en blivande värsting.

Kvällen ägnas givetvis åt det enda rätta. Att försöka lirka/lura/pressa ur sonen ett erkännande. För fröknarna vägrade att ens säga vad det hela rörde sig om, så ALLVARLIGT var det.
Sonen vet exakt vad det gäller. Och tyvärr, säger han, tyvärr kommer han inte ihåg ett endaste dugg av just det där som hände på tåget. Minns ingenting faktiskt. Helt blankt. Vi prövar allt från lovebombing till lättare hot. Det är ju bättre att själv berätta för oss nu, än att fröken gör det i morgon. Inget ger önskat resultat.

Tur i oturen är att jag själv skulle på konferens till Barcelona, så tyväääärr blev det sambon som ensam fick lunka in till skolan prick åtta med sonen i sällskap. Och känna sig som den värdelösa föräldern som redan misslyckats med uppfostran. Tappat kontrollen över sin 6-åring. Fått en värsting till avkomma.
Den allvarliga "Incidenten" var inte särskilt allvarlig i våra ögon. Minns inte ens riktigt vad det var. Nåt med att han verbalt attackerat nåt barn och skrikit FEGIS FEGIS FEGIS på ett aggressivt vis. Typ.

Det intressanta var min sluga sons reaktion. "Jo men vi har ju lärt oss att enligt FN:S barnkonvention har alla barn rätt att uttrycka sin egen åsikt". JAHA?? Han rycker fram strofer ur barnkonventionen som värsta triumfkortet ur skjortärmen. Jag blir mållös. Och faktiskt imponerad. Barnkonventionen!

Nu fruktar vi nästa steg i hans utveckling:. att han som min lillasyster ska memorera BRIS telefonummer vid sju års ålder och sedan hota med att ringa BRIS så fort det blev tal om läggning, städning eller andra naturliga inslag i barnuppfostran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0