Vilse i Wiens porrkvarter
RESERAPPORT TVÅ: Wien, Österrike.
Inte för att jag vill vara neggo, verkligen inte. Men efter 48 timmar i Wien känner jag mig ändå lite, ja neggo. När vi landade hade vi varken hotell eller hyrbil klart, men sånt löser sig ju alltid. Så även här. Även om bitchen på första hyrbilsstället fullständigt ignorerade oss och skrek på telefon och rafsade i sitt mappsystem (som i hennes fall ersatte dator, för sådan hade de ingen). Mest intresserad var hon av en hängmapp döpt till "SCHMUTZIG". Vad hon hade för smutsig info där vill man ju helst inte rota vidare i.
Vi bytte raskt hyrfirma till den enögde mannens bolag. Han kisade ointresserat på oss med sitt enda hängöga, men de lovade glatt ut BMW för bara 29 euro per dag på glassiga affsicher och vi gick rakt i fällan. Jag är ju en sucker för bra deals och kuponger och extrapriser och erbjudanden. Vi fick en bil, men självklart kostade det mer än dubbelt så mycket som utlovat, men vi var lite stressade över att hinna till Bratislava så vi bara tackade och drog.
De hade inte ens nån gränskontroll och autobahn gick rakt mot Budapest. Eller Prag. Eller Bratislava –you choose.
Att lämna landet gick extremt bra. Så bra, in fact, att man undrar varför inte fler gör det (tja, bortsett från dem som sitter inlåsta i olika källare då förstås). För så värst många anledningar att stanna hittade vi inte under våra timmar i Wien.
Efter en heldags jobb i Slovakien längtade vi till Wien-hotellet som vi nu via sms fått ett namn på. Att hitta det var en annan femma. Särskilt i rusningstrafik. Mitt i en gigantisk studentdemonstration. Redan innan vi nådde Österrike fick vi gång på gång in varningsmeddelanden på radio: bla bla bla VERKEHR...STAU blabla bla STAU bla bla DEMONSTRATION bla bla POLIZEI..
Inga bra nyheter. Särskilt det där lilla ordet "STAU" (kö, för er som inte haft förmånen att läsa tyska) nämndes oroväckande ofta. Det var Stau både här och där visade det sig. Och avspärrningar i hela staden. Tokhungriga, med bara en låda sliskiga delikatobollar att äta, köade vi. Och köade. Och köade.
Sen övergav vi ursprungsplanen och började köra lite på måfå, med mig som alert kartläsare. Det gick sådär.
De gillar nämligen inte bara avspärrningar och Polizei i pikébussar, utan även ENKELRIKTAT i Wien.
Och så gillar de porr. Det var ett som var säkert. Ju närmare vi kom hotellet desto mer porr. Det var piipshows och Sexkabinen och Erotisch för hela slanten. Vår favorit blev Connys Sexkabinen. Inte av någon särskild anledningen egentligen. Connys place såg lika äckligt och sunkigt ut som övriga konkurrenters. Men det kändes liksom lite personligt och djärvt att han gick ut med namnet. Conny alltså.
Vi undrade hur han såg ut, Conny. Om han hade köpt nån läcker, underlivslös outfit till sig själv på någon av de raffiga butikerna bredvid Connys. Och hur hans kabiner såg ut - var det små biosalonger eller bara en sjaskig säng? Eller kanske leopardmönstrat, guldspeglar och tunga sammetsdraperier i vinrött? Eller bara såna där dörrar med vadderade hål i olika höjd som man hört om i Jackie Collins romaner? Man undrar ju.
Tyvärr hade vi inte tid att ägna oss åt undersökande eller grävande journalistik. Det ingick inte i vårt uppdrag. I vårt uppdrag ingick däremot att få IKEA medarbetare i Wien att dra ett skämt för oss, eftersom vi skriver om hur bra människor mår av att skratta.
Trots min korta tid på Österrikisk mark törs jag med övertygelse säga att man inte skrattar särskilt mycket i landet. Vi pratade med över 30 medarbetare. Ingen kunde berätta ett skämt. Särskilt inte utan ett par glas vin, förtydligade de.
De var dessutom varken roliga eller ens trevliga och en sursubba gav oss till och med en utskällning på stående fot.
På hela dagen träffade vi bara tre sköna snubbar - en från Peru, en från Australien och en från typ Turkiet. Deras trevlighet vägde å andra sidan upp de andra trettios otrevlighet.
Vi var inte bara vilse när vi letade hotellet. Vi var vilse typ hela tiden. När vi skulle till IKEA. När vi skulle därifrån. När vi skulle till staden. När vi skulle till flyget. Och vi cirkulerade runt runt i deras mystiska "ring"-system med Ring Nord och Syd och Öst och Väst och vi hade noll koll på var vi var och vart vi skulle. Även nattetid, till fots, gick vi vilse och kom inte hem till hotellet förrän halv två på natten, och då var vi hyfsat trötta på att vara vilse i Wien.
Vår slutsats? Bodde vi i Österrike skulle vi självmant låsa in oss i första bästa källare.
Och stanna där.
Kommentarer
Postat av: Le Raf
... vänta bara att du ska åka till tysk-Schweiz, och du kommer att tycka att Österrikare var båda snygga och karismatiska.
Trackback
