Skogspass med BB

– MAN BLIR BARA BLÖT EN GÅNG! var Brutale Brunos kommentar till dagens första vattenhinder, ett brett dike.
Så sant som det är sagt. Jag tror det ska bli mitt nya favoritcitat, näst efter det odödliga "Smärta är bara svaghet som lämnar kroppen".

Dagens pass var 2 timmar och 15 minuter långt. Och det var kul. Och helt överkomligt.
Efter att ha hetsätit croissants i Wien och tröstgodis i Bratislava var det läge att röra på fettet igen. Och med Bruno som instruktör var det precis vad vi fick göra. Kutandes.  Krypandes. Krälandes.
Att ligga med näsan ner bland alla färgstarka höstlöv och inandas doften av höst och skog, är inte så tokigt när allt kommer om kring. Inte ens fast man har en spindel i "Svarta Änkan"-storlek rakt under näsan.

Det är märkligt hur snabbt man normaliserar de mest absurda övningar.
Det är som att i samma ögonblick som den där gyttjedoftande (trots ihärdigt tvättande!) röda NMT-västen åker på, så är det mesta ok. De säger, jag gör.
  • Kryp i en tunnel under massa svettiga människor! CHECK.
  • Boxa din träningskompis hårt i magen! YOU GOT IT.
  • Kräla på mage upp och nerför värsta leriga bergsbranten. NO PROBLEM.
Armhävningar hann vi också med förstås. Vi light-startade med tjugo. 1-2-3-4-5-HÄRLIGT-7.....20
Men Bruno var inte riktigt nöjd.
- HÄRLIGT? VAD ÄR DET SOM ÄR HÄRLIGT? SEX FÖRSTÅS! Femton till!
-1-2-3-4-5-6-HÄRLIGT-7-8....
Armarna kroknade med det var bara att bita ihop.

Efter vad som kändes som två timmar (men dessvärre bara var en) erbjöds vi äntligen en vattenpaus. Förväntantsfullt stirrade 20 dödstörstiga löpare på Brunos ryggsäck...där måste ju den stora vattentanken befinna sig, tänkte vi. NÄHÄ.
Upp fiskar han två ynkliga små 0,5-litersflaskor som vi skulle dela på. Två? Typ en mun vatten var.
– Tänk på svininfluensan! tipsade han omtänksamt innan vi girigt slurpade i oss vår pytteranson.
Det är först då BB meddelar att om nån börjar må dåligt kan det bero på att vattnet legat där i ryggan i typ två månader. Härligt.
För egen del var jag närmast tacksam att jag inte fick möjlighet att slurpa i mig mer vatten, med tanke på att jag i vanlig ordning är galet kissnödig under hela passet. Vilket faktiskt försvårar vissa övningar något oerhört. Typ hoppa jämfota mellan bänkarna i en jäkla amfiteater ute i skogen. Inget för inkontinenta med förslappad bäckenbottenmuskulatur kan jag säga.

Snart var det dags för min hatövning nummer ett: Hoppa i armhävningsställning över en hel leråker.
Med galen spänst och tung ryggsäck visade Bruno hur lätt det går att liksom STUDSA framåt i denna omöjliga position. För oss andra gick det inte riktigt lika spänstigt och lätt.
När man knappt ens orkar STÅ i positionen, hur ska man då dessutom hitta kraft att studsa framåt i detta läge?
- GÖR PRECIS SOM EN DILDO PÅ ETT KÖKSBORD! tipsade ankare-Magnus i all välmening.
Märkligt nog (?) motiverade detta och jag vibrerade mig framå över fältet.
- Fan ni ser inte riktigt kloka ut! "peppade" Bruno där vi hoppade/krälade/hasade/skakade oss framåt.

Sen var det äntligen dags för jägaremarsch tillbaka. Fem minuter återstod av passet och vi var flera kilometer från Östermalms IP. Vi joggade på och allt var frid och fröjd tills Bruno, vild av upphetsning, upptäckte hästspåret av sand bredvid vår väg.
Glömt var då allt om att vi bara hade några minuter kvar, att vi kämpat som galningar i två timmar redan, att vi sprungit och hoppat och krypit och boxats och brottats. Med upplivad och exalterad stämma deklarerades att nu skulle det bli TÄVLING! Två och två fick vi lägga oss i sanden med armarna på ryggen, och när startskottet gick var det bara att kuta för livet.
Dimmiga flashbacks från Tjurrusets sandtag fick mig att börja hyperventilera som en blåsbälg direkt och fötterna liksom bara sjönk ner djupare i sanden och vägrade hänga med i det tempo jag tänkt mig.

Men i mål kom vi!
Och bra var vi!
Starka! Snygga! Och givetvis Superduktiga! som ens kom på tanken att frivilligt ställa upp på detta en lördagmorgon.

Tack allihopa!
Ses på måndag. Jag längtar!

Kommentarer
Postat av: BB

:-)

2009-11-01 @ 14:58:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0