SOFIA STORIES

Och detta utan att vi nyblivna träningsnarkomaner knappt ens dricker en slurk lådvin till helgen längre.

Vårt problem är inte spriten. Vårt problem är tidsbristen och vår förmåga att skjuta obehagliga måste på en obestämd framtid. Hela alkissamlingen av flaskor och burkar har hängt kvar sen mannens 40-årskalas i somras.

Men hittills har ingen ledig kväll eller helg känts som en bra helg att åka till sopstationen med en fullpackad, ölstinkande bil och sortera flaskor.

Men nu gick det som sagt inte att blunda för problemet längre. Cyklarna fick nämligen inte plats i garaget, inte barnvagnarna heller. Därför tog jag saken i egna händer. Jag packade flaskor (467) och burkar (fler) och ölbackar (för många), barnpallar (2), ungar (3) festisar (3) och bananer (5) i bilen.

– Nu ungar, nu ska vi PANGA GLAS! Vi ska på PANGA-GLAS-KALAS! hojtade den tokroliga mamman medan hon försökte förtränga det faktum att den första organiserade aktiviteten hon tar sig för med sina tre barn på flera månader är att åka till Täby Centrum OCH PANTA SPRITFLASKOR.

Vad hände med sköna eftermiddagar på Naturhistoriska, utställningar på kulturhuset, skogspromenader med korvgrillning?

Nä pinsamma pantmorsan klämde in ungar och flarror i sin halvtrasiga Espace och drog till centrum. För att panga vinare.

Jag parkerade olagligt i Täby Centrum och parkerade sedan de medhavda barnpallarna under vit respektive grön kontainer (redan här fick jag lite mystiska ögonkast från förbipasserande). Sen var det bara att köra. Att hålla en låg profil kändes viktigt, men snart drog vi ändå blickarna till oss. Det var ett väldigt rasslande med kartonger och slaskande med burkar och kassar och hinkar (!) (Ja såna som mulle-familjer plockar bär i, som vi då uppenbarligen förvarar vinflaskor i). Sönerna stod uppflugna på varsin medhavd barnpall för att nå upp till hålet, där de i rasande tempo pangade ölflaskor och gamla Chenet-flaskor. På det stora hela var det en mycket decibell-stark aktivitet.

"Visst vinner jag mamma?" frågade femåringen ivrigt medan han pangade flaskor som om han jobbade på ackord. Tröjan och jackan var dränkta i ölslattar och han tömde ogenerat falskorna rakt på trottoaren. Jag kände mig helt svettig och skämmig och som typ värsta hemska alkomamman. Det hela hade liksom spårat ur. Men det fanns ingen återvändo, det var bara att assistera och förmana och bära fram nya lådor till mina små barnarbetare och det pangades glas så att det ekade i hela Täby Centrum.

Folk gick förbi och gav oss ogillande blickar. En och annan kom travande med en medhavd systemetkasse med månadens blygsamma flaskskörd, och kastade oroade blickar in i vår gigantiska Grand Espace som var fylld med beviset på vår hejdlösa alkoholkonsumtion.

Detta medan jag försökte kontrollera en fullständigt bindgalen tvååring som vrålade "ALMA ÅSSÅ PANGA" och fick än fler förbipasserande att lägga märke till våra förehavanden. Trots att planen var att få henne att sitta kvar i bilstolen fann jag mig snart lyfta upp henne och sedan förse henne med vinare så att hon också fick panga glas. För vi hade ju så kul på det här panga-glas-kalaset.

Som tur var visade sig mina barn vara helt grymma naturbegåvningar på panga-glasfronten. Det hela var över på sju lååånga minuter. Socialen hann inte komma. Inte p-vakterna eller polisen heller, trots att det uppenbarligen var olämpligt barnarbete det handlade om. Väl i bilen igen festade vi lättat på bananer och festisar och firade att vi klarat uppdraget.

Mission impossible completed.

Men pantmorsan kommer hålla låg profil i Täbban ännu ett tag framöver.