Tankar om Tid
Tid. Det är hårdvaluta när man är småbarnsförälder.
För man har ständigt för lite av just tid. Den räcker inte till, den blir aldrig över. Det finns ständigt saker på listan man inte hann med på hela veckan, som inte bockades av den här helgen heller. Det är ångestskapande.
Mest dyrbar av alla sorters tid är Egen Tid.
Egen tid är det man fantiserar och drömmer om, det man helst av allt önskar sig i present. Det är det man lovar att ge sig själv mer av som nyårslöfte, det är det man försöker köpa sig med inhyrda barnvakter och böner och tjat hos upptagna far- och morföräldrar.
Man behöver den, den Egna Tiden. Annars orkar man inte. Det är bara helt obegripligt hur man ska få tag på den där tiden. Vart ska man hitta den? Mellan smutstvätten och middagsdisken och barnbadet och läggningen och den sena storhandlingen?
Jag minns vagt hur det var när man hade oceaner av den idag så åtråvärda Egna Tiden, och bara liksom slösade med den. Segade på för sig själv under kvällar och helger, utan att någonsin riktigt njuta av den där tiden. För då längtade man ju efter tvåsamheten, familjelivet.
Nu sitter man här och suktar efter egna minuter och timmar. Kanske få dricka en kaffe utan att behöva springa och torka en barnrumpa mitt i, eller åtminstone få gå och kissa själv utan att bli störd.
I morgon ska jag sno mig två timmar egen tid. Och ja, jag ska vara en "dålig mamma" och inte ens hämta tidigt på dagis fast det är fredag och allt. Istället ska jag träffa en kompis och bara vara. Få äta ostört. Dricka flera latte. Tala till punkt. Det ska bli fullständigt, fullständigt ljuvligt.
Och skulle ni hitta nån tid som blivit över så ge den gärna till mig.
För man har ständigt för lite av just tid. Den räcker inte till, den blir aldrig över. Det finns ständigt saker på listan man inte hann med på hela veckan, som inte bockades av den här helgen heller. Det är ångestskapande.
Mest dyrbar av alla sorters tid är Egen Tid.
Egen tid är det man fantiserar och drömmer om, det man helst av allt önskar sig i present. Det är det man lovar att ge sig själv mer av som nyårslöfte, det är det man försöker köpa sig med inhyrda barnvakter och böner och tjat hos upptagna far- och morföräldrar.
Man behöver den, den Egna Tiden. Annars orkar man inte. Det är bara helt obegripligt hur man ska få tag på den där tiden. Vart ska man hitta den? Mellan smutstvätten och middagsdisken och barnbadet och läggningen och den sena storhandlingen?
Jag minns vagt hur det var när man hade oceaner av den idag så åtråvärda Egna Tiden, och bara liksom slösade med den. Segade på för sig själv under kvällar och helger, utan att någonsin riktigt njuta av den där tiden. För då längtade man ju efter tvåsamheten, familjelivet.
Nu sitter man här och suktar efter egna minuter och timmar. Kanske få dricka en kaffe utan att behöva springa och torka en barnrumpa mitt i, eller åtminstone få gå och kissa själv utan att bli störd.
I morgon ska jag sno mig två timmar egen tid. Och ja, jag ska vara en "dålig mamma" och inte ens hämta tidigt på dagis fast det är fredag och allt. Istället ska jag träffa en kompis och bara vara. Få äta ostört. Dricka flera latte. Tala till punkt. Det ska bli fullständigt, fullständigt ljuvligt.
Och skulle ni hitta nån tid som blivit över så ge den gärna till mig.
Kommentarer
Trackback
