Sjuka barn och "duktiga" föräldrar
Vintern är här och med den influensor, kroniska förkylningar och diverse andra sjukdomstillstånd. Diagnoserna haglar. Dagisfröknarna vill helst att alla föräldrar ska hålla sina barn hemma, det är tydligt. För säkerhets skull, för att förhindra ytterligare smittspridning. Duktiga föräldrar håller sina barn hemma för att de inte ska bli sjuka. Och skulle barnen ändå drabbas tar de minst två feberfria dagar hemma innan de åter lämnar in kidsen.
Dessa duktiga föräldrar driver oss andra, vanliga dödliga, mot utbrändhet. Vi mindre duktiga föräldrar som med stressad blick och ont i hjärtat häller i barnet alvedon på morgonen och torkar bort det gröna snoret innan vi kliver in i dagistamburen för att lämna in ett halvkrassligt barn, för att sen skena till jobbet och hinna allt innan deadline. Vi som önskar att vi hade tid, råd, ork och möjlighet att vara en Duktig Förälder. En sån som lagar all ekologisk mat från grunden och bojkottar halvfabrikat och aldrig lämnar in snoriga barn på dagis.
Lämnar sexåringen på skolan. "Flera fall av LÖSS" annonseras det redan på ytterdörren, på ett stort handskrivet plakat. Man blir med andra ord avskräckt innan man ens klivit in, för vem vill kliva in och få löss? Ser framför mig hur det bara kryper och krälar där inne, i sexåringanas toviga manar och den snuskiga heltäckningsmattan. Sexåringen vet knappt vad löss är men försöker snabbt simulera illamående för att slippa gå in. Jag har deadline på jobbet och är ombarmhärtig. In you go! Det blir jättekul! Hipp hurra! Mamma kommer sen!
(och när inte dessa hurtiga tillrop räcker för att mota in honom kan det hända att hot om Nintendo-förbud och dylikt slinker ur mig, det måste erkännas, fast inte varje dag)
Dagis nästa. Dundrar med lätt mammaångest vidare med vagn och väskor och extrakläder och hockeyhjälmar (och barn! Var är barnen? Har jag fått med mig barnen?) i djupsnö. Även på dagis är varningsskyltarna på plats. På ena avdelningen sitter en stor skylt med "MAGSJUKA". Men som om inte det vore nog – väl inne i den förpestade smittozonen möts man av nyheten att även HALSFLUSS och INFLUENSA går. Härligt! Det är här man vill lämpa av sina älskade avkommor för att sen bekymmersfritt springa till kontoret.
Femåringen anar själv oråd och griper ängsligt tag i mig, vägrar att släppa greppet. Måste säga hejdå minst femton gånger med pussar och kramar. Han avtvingar mig ett löfte om att hämta tidigt, vilket jag givetvis inte kommer att kunna infria eftersom den försenade trippelllämningen tar minst en timme och jag är toksen till jobbet. Sen står han med ansiktet tryckt mot rutan och det sista jag ser är hans oroliga blick och den lilla handens ihärdiga vinkande och slängpussarna jag får.
Med ont i bröstet och tunga steg släpar jag vagn och minstingen mot småbarnsavdelningen. Och make no mistake. Det är på småbarnsavdelningen de är RIKTIGT SJUKA. Där hostas och snoras det året runt och man är osäker på om barnen rentutav äter inte bara de egna, utan även andras snorkråkor. Dessutom är de ju så SMÅ att om man vore en Duktig Förälder skulle man inte ens ha skolat in dem än. En Duktig Förälder är hemma med barnen i minst tre år så att barnet riktigt hinner KNYTA AN till modern. Jag tillhör alltså kategorin Urkass Förälder som skolade in redan innan ettårsdagen och sedan dess lämnat min ögonsten i dessa sjukdomshärjade lokaler.
Trots att jag är beredd på det värsta är det ändå en förvånansvärt imponerande lista över dagens sjukdomar.
"MAGSJUKA. SVININFLUENSA. VATTKOPPOR. HALSFLUSS. STREPTOKOCKER. ALZHEIMERS OCH UTMATTNINGSYNDROM". Eller, de två sista gällde i ärlighetens namn bara föräldrarna, i synnerhet Moi. Som glömt både hjälm och blöjor och har med sexåringens överdragsbyxa till dagis och glömde femåringens vantar hemma och är fullständig utpumpad bara drygt två timmar efter uppstigning.
Önskar intensivt att jag ska mötas av en sån där skylt på kontorsdörren. Att arbetsgivarna skulle ha samma inställning till smittspridning som de rigida dagisfröknarna. Lite mer Better Safe than sorry, liksom. Stanna hemma i förebyggande syfte, vila ut så att du inte blir sjuk, ta två extra dagar efter varje feberdag så räknas du som en Duktig Anställd.
Inte särskilt lätt att räkna hem ekonomiskt, det ska medges. Men ändå. Det vore skönt i nuläget med en liten skylt:
"Flera fall av UTBRÄNDHET"
Stanna hemma!
Dessa duktiga föräldrar driver oss andra, vanliga dödliga, mot utbrändhet. Vi mindre duktiga föräldrar som med stressad blick och ont i hjärtat häller i barnet alvedon på morgonen och torkar bort det gröna snoret innan vi kliver in i dagistamburen för att lämna in ett halvkrassligt barn, för att sen skena till jobbet och hinna allt innan deadline. Vi som önskar att vi hade tid, råd, ork och möjlighet att vara en Duktig Förälder. En sån som lagar all ekologisk mat från grunden och bojkottar halvfabrikat och aldrig lämnar in snoriga barn på dagis.
Lämnar sexåringen på skolan. "Flera fall av LÖSS" annonseras det redan på ytterdörren, på ett stort handskrivet plakat. Man blir med andra ord avskräckt innan man ens klivit in, för vem vill kliva in och få löss? Ser framför mig hur det bara kryper och krälar där inne, i sexåringanas toviga manar och den snuskiga heltäckningsmattan. Sexåringen vet knappt vad löss är men försöker snabbt simulera illamående för att slippa gå in. Jag har deadline på jobbet och är ombarmhärtig. In you go! Det blir jättekul! Hipp hurra! Mamma kommer sen!
(och när inte dessa hurtiga tillrop räcker för att mota in honom kan det hända att hot om Nintendo-förbud och dylikt slinker ur mig, det måste erkännas, fast inte varje dag)
Dagis nästa. Dundrar med lätt mammaångest vidare med vagn och väskor och extrakläder och hockeyhjälmar (och barn! Var är barnen? Har jag fått med mig barnen?) i djupsnö. Även på dagis är varningsskyltarna på plats. På ena avdelningen sitter en stor skylt med "MAGSJUKA". Men som om inte det vore nog – väl inne i den förpestade smittozonen möts man av nyheten att även HALSFLUSS och INFLUENSA går. Härligt! Det är här man vill lämpa av sina älskade avkommor för att sen bekymmersfritt springa till kontoret.
Femåringen anar själv oråd och griper ängsligt tag i mig, vägrar att släppa greppet. Måste säga hejdå minst femton gånger med pussar och kramar. Han avtvingar mig ett löfte om att hämta tidigt, vilket jag givetvis inte kommer att kunna infria eftersom den försenade trippelllämningen tar minst en timme och jag är toksen till jobbet. Sen står han med ansiktet tryckt mot rutan och det sista jag ser är hans oroliga blick och den lilla handens ihärdiga vinkande och slängpussarna jag får.
Med ont i bröstet och tunga steg släpar jag vagn och minstingen mot småbarnsavdelningen. Och make no mistake. Det är på småbarnsavdelningen de är RIKTIGT SJUKA. Där hostas och snoras det året runt och man är osäker på om barnen rentutav äter inte bara de egna, utan även andras snorkråkor. Dessutom är de ju så SMÅ att om man vore en Duktig Förälder skulle man inte ens ha skolat in dem än. En Duktig Förälder är hemma med barnen i minst tre år så att barnet riktigt hinner KNYTA AN till modern. Jag tillhör alltså kategorin Urkass Förälder som skolade in redan innan ettårsdagen och sedan dess lämnat min ögonsten i dessa sjukdomshärjade lokaler.
Trots att jag är beredd på det värsta är det ändå en förvånansvärt imponerande lista över dagens sjukdomar.
"MAGSJUKA. SVININFLUENSA. VATTKOPPOR. HALSFLUSS. STREPTOKOCKER. ALZHEIMERS OCH UTMATTNINGSYNDROM". Eller, de två sista gällde i ärlighetens namn bara föräldrarna, i synnerhet Moi. Som glömt både hjälm och blöjor och har med sexåringens överdragsbyxa till dagis och glömde femåringens vantar hemma och är fullständig utpumpad bara drygt två timmar efter uppstigning.
Önskar intensivt att jag ska mötas av en sån där skylt på kontorsdörren. Att arbetsgivarna skulle ha samma inställning till smittspridning som de rigida dagisfröknarna. Lite mer Better Safe than sorry, liksom. Stanna hemma i förebyggande syfte, vila ut så att du inte blir sjuk, ta två extra dagar efter varje feberdag så räknas du som en Duktig Anställd.
Inte särskilt lätt att räkna hem ekonomiskt, det ska medges. Men ändå. Det vore skönt i nuläget med en liten skylt:
"Flera fall av UTBRÄNDHET"
Stanna hemma!
Kommentarer
Postat av: Fobbe
Jag var där med Tracks- banden. tala om för mig vad Spotify är? Kram Fobbe
Trackback
