Min dotter - en våldsbenägen biltokig Batgirl

Äntligen!  Efter två galna spindelmän med adhd-varning, kom hon till sist till oss 2007. Vår dotter! Vår prinsessa.
Jag erkänner att jag längtade, hoppades, drömde. Drömde om söta pippilotter och rosa fluffiga klänningar (såna jag själv aldrig fick, de passade sig inte bland kollektivets hemsydda, växtfärgade plagg med potatistryck).
Drömde om den lugna lilla flickan som nöjt skulle pyssla, rita och sjunga lite sött. Som ömt skulle leka med dockor, inreda sitt eget Lundbyhus, klä på sina Barbiedockor (jag erkänner att i den här drömska fasen kom mina universitetspoäng i feministisk teori och mitt förakt för de könsuppdelade kläd- och leksaksbutiker lite i skymundan). 
Jag drömde om framtida tjejsnack, tjejmys, shopping och spabesök.
Och i huvudet hade jag redan inrett det romantiska flickrummet, det skulle vara så där härligt lantligt, med liten pinnsoffa med kuddar, en romantisk sänghimmel och en liten kökshörna med urgulligt loppisporslin. En liten docksäng med hemsydda små påslakan (som matchade hennes egna) och ett litet charmigt nött skrivbord.
Som pricken över i skulle Dockvagnen stå där -  en sån där härligt gungande Emmaljunga, sån jag aldrig fick. Rosa, självklart. Min egen fula var blå (fel fel fel) och min kusin satte sig i den så att botten knäcktes ganska omgående. Vi lagade den så gott det gick med ett gigantiskt StenaLine-klistermärke, men den blev aldrig densamma.
Men min dotter ska minsann få marknadens bästa dockvagn. Har sneglat lite på 10-gruppens designvagnar, men Emmaljungan har klart bäst gung. Där ska hon få leka, iklädd en liten ljusrosa tyllkjol och såna där glitterprydda änglavingar, tänkte jag. 
Hjärnsläpp, jag vet. Men alla dessa lasersvärd, bilbanor, spindelmänrobotar, bionicles, pokémon, starwarslegogubbar, riddarborgar, vattenpistoler, riddarsvärd, gormitisar...de stod mig faktiskt upp i halsen. Därav denna perversa längtan efter det rosa flickrummet. För Herregud, kan inte ens barn leka med NÅT ANNAT ÄN VAPEN?
En dotter skulle ändra på det, det var jag övertygad om (eftersom vi  trots heroiska insatser totalt misslyckats med att uppfostra våra söner i fredlig anda). Kanske skulle hon även väcka lite ömsinta vårdande sidor hos mina söner?

Så kom hon, min ljuvliga lilla Alma.Och inget blev som jag tänkt.
Hennes favoritleksaker är riddarsvärdet och laserpistolen.
Hennes första ord när hon vaknar och sista innan hon somnar är "ÅKA BIL! ALMA ÅKA BIL!"
Och större delen av tiden springer hon runt i huset med Alfreds batman-mask på sig och vrålar hotfullt, med svärdet draget. Brorsorna är skiträdda. Hon backar inte för nåt. Hon slåss. Och hon går oftast triumfierande ur striden som segrare. 
"Mamma Alma har slagit oss igen!" klagar de flera år äldre bröderna. VI står handfallna.
Hm. Ja. Vad hände med vår lilla prinsessa? Hur blev det så här? Hon är ett år gammal och styr hela huset.
EN BINDGALEN BILTOKIG BATGIRL som skriker "NEJ NEJ INTE NÄNNING MAMMA; BYSSA; ALMA BYSSA! INTE NÄNNING". Jaha. Hon ratar rosa klänningar. Vill ha byxa. Hon vägrar läsa bebisböcker. Hon vägrar gulliga böcker. Hon vägrar alla böcker utom TOTTE BYGGER. Den läser vi femtio gånger om dagen. Totte spikar och sågar och borrar. Alma jublar.
Vad detta intensiva  vapen-våld-verktyg-fordonintresse kommer ifrån är oklart. Att hennes bröder influerat är dock ställt bortom tvivel. Men ändå. Jag trodde att det liksom låg lite i generna, det där kvinnligt vårdande, liksom.

Fast jag är förstås glad att jag fått en tuff tjej. Hon kommer klara sig bra. Redan som ettåring slår hon fem år äldre killar på käften utan en sekunds tvekan. Så fort hon stövlar in (bokstavligen, hon har alltid sina gula gummistövlar) och gastar sitt AKTA, ALMA SITTA; AKTA! och fäktar med armarna så backar bröderna. Innan hon lappar till.
Jag säger bara lycka till åt alla som försöker sätta sig på henne. Vi är chanslösa hemma.

Självklart sätter vi gränser. Säger till på skarpen. Försöker medla mellan henne och syskonen.
 "TUTA MAMMA, säger hon bara irriterat då med värsta trötta tonårsrösten och ger mig onda ögat. TUTA (sluta). Och hon kan verkligen det här med att ge folk onda ögat, det är en konst hon behärskat till fullo från dag ett. Hon ser helt grym ut, med hopdragna ögonbryn. Sen, en hundradelssekund senare spricker ansiktet upp i ett stort hoppfullt leende:
ÅKA BIL? ALMA ÅKA BIL?



Kommentarer
Postat av: Patrik B

Samma sak med Eira. Bästa två-åringen i Sverige på fotboll och tennis. Älskar G:s lasersvärd. Och är militärisk i sin ordergivning: "Du! Sissa lälle!", säger hon pekar på mig och går och sätter sig i soffan. Så jag lunkar i väg och fixar välling.

2009-07-09 @ 10:54:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0