Mördarpass och julpynt
Bruno har tveklöst återerövrat titeln som Brutale Bruno (trots shorts!). Vi tvingades plåga oss upp för värsta längsta mördarbacken, den typ av backe som normala människor åker SLALOM nedför och LIFT uppför. Och vi snackar inte bara en utan TIO GÅNGER.
Första gången gick an, i alla fall två tredjedelar av backen.
Andra gången fick jag andnöd.
Tredje gången var benen helt stumma av mjölksyra och bara vägrade halvvägs. Detta, i kombination med att jag kände mig lite på kräkgränsen, gjorde att jag diskret smög in i bakre led när vi åter samlades vid backens början. Men i dag var det bara stört omöjligt att komma undan.
- SOFIA! FRAM I FRÄMRE LEDET!
Fjärde gången trodde jag att jag skulle falla omkull – OCH DÅ VAR DET SEX GÅNGER KVAR!!!
Femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde och tionde gången orkar jag inte ens gå in på. Jag befann mig liksom i ett komaliknande tillstånd och tvingade mig uppför backen och rullade sen nerför som en säck potatis. Inte alls med såna där lätta, graciösa löpsteg som dans-Anna.
Lite kreativitet bjöds det dock på - vi fick springa baklänges och på diverse andra tokroliga sätt. Man har ju inte roligare än man gör sig.
Sen var det dags för styrka med nämnda Anna och gamla godingar som "kissande hunden" och "karatehunden" dammades av till mina hatade ridbyxlårs klagosång. Men bränner det så tar det och det är ju det jag betalar för.
Passet var sammanfattningsvis riktigt tufft och riktigt fantastiskt denna onsdag. Och nu, efter att i tio timmar ha intervjuat, skrivit, stylat och julpyntat och bakat pepparkakor under plåtning av ett helt underbart litet torp...nu vill jag bara sova.
Min plan att detta med min morgonträning skulle ge mig och familjen så otroligt mycket härlig kvalitetstid tillsammans har helt gått åt skogen. Jag är typ i koma från det jag kommer hem varje dag. Somnar gärna innan barnen.
Och detta trots att jag ju är en NATTMÄNNISKA, som normalt peakar mellan 23-02. Det är helt galet och grymt ovant att däcka så här tidigt. Men jag kan inte stå emot..kuddarna..duntäcket...dags att slänga ner datorn på golvet och ....SOOOOOOOOOVA.
Grym träningsvärk är att vänta manana.
Kommentarer
Trackback
