NMT Magic 2010


Hela julledigheten befann jag mig i koma. Vaknade aldrig. Ville inte. Orkade inte. Orkade bara vila. Såsa runt i sunkig mysbyxa och dricka varm choklad med grädde. Hetsäta honungsmackor – helst på vitt bröd med högsta möjliga GI. Grönsaker och frukt var det inte tal om - nej pizzor och köpta köttbullar avlöste varandra. Men trots att jag inte ens lagade mat orkade jag min sin höjd se på en barnfilm och frossa i godis. Hur jag än vilade blev jag aldrig pigg. Som tur var kunde jag åtminstone stundtals skylla allt mitt innesittande på kylan.

 

Därför hade jag goda skäl att vara orolig inför årets första Nordic Military Training-pass. Att gå upp fem, eller ens tio för den delen, hade inte funnits på kartan på nästan en månad. Ändå – och det är här miraklet infinner sig – vaknade jag långt innan klockan ringde idag. Och jag var inte ens trött när jag körde in mot Östermalms IP, hade ingen längtan att sova vidare. Trots att det var minus 11 i Täbban.

 

NMT-uppslutningen var sämre än väntat (hade inte fler dåligt samvete efter helgernas frossande?). Det positiva med detta var att vi som var där för uppställning 6:15 sharp (nåja) kände oss ÄNNU DUKTIGARE! Vi var ju helt grymma som stod där igen trots mörker och kyla! Grymma eller galna, meningarna går isär.

Och var jag orolig för att frysa i mina två tunna tröjor så glömde jag det redan under Jörgens uppvärmningsjogg. Han hade, till skillnad mot mig, inte tappat ett uns av kondition under ledigheten.

 

Huvuddelen av passet bestod av en bana. Men det var inte vilken typ av bana som helst. Det var en Brutale Bruno-bana. Fast mer skruvad än vanligt. Typ Brutale Bruno på crack. För den var verkligen som ett skämt. Den var så lång att vi var helt slut redan efter själva ”visningsrundan”. Var inte passet slut snart?

– Du vet att jag måste hämta på dagis vid fyra va? försökte jag flika in, medan Jörgen pekade med hela handen mot nya mål.

 

Brutal-banan bestod av följande:

Först hoppa i bildäck, sen hopp över stock (straff för oss inkontinenta), sen kuta baklänges (favorit i repris) upp i branta backen, sen ner igen för att kuta rakt ut i mörka skogen. Där det var som mörkast skulle vi köra mördargrodhopp och utfallssteg, innan det var dags för nästa löpsträcka. Allt framför en tedde sig som en jämngrå massa och varje steg var en chansning. Is? Djupsnö? Fotvrickning?

 

Sen kom en av tre höjdpunkter: Kutande uppför slalombacken i djupsnö. Jogg nedför. Höjdpunkt två: Kutande uppför brantaste hoppbacken. Eller, kanske mer klättrande. Eller, krälande. Höjdpunkt tre: Armhävningar i mörk tunnel. En sån där tunnel där man vet att det finns antingen:

1. Nån jävla drake som överlevt sen dinosauriernas kretaera (den teori mina barn skulle gå på)

2.  Hemlösa som går på crack (och tipsar Brutale Bruno om NMT-banupplägg)

3. Styckmördare med förkärlek till våldtäkter av svettiga kvinnor i tights  (journalistens favorit).

 

Två varv blev det i banan för min del, med hjälp av Maraton-Mias pepping varje gång jag ville lägga mig ner i snön och låta styckmördaren ta över. Det är ofattbart hur mycket kondis man tappar på tre veckor och tremiljonerfyrahundratusentjugotvå chokladkinapuffar.

Vilan i plankan var värst. Innan jul klarade jag flera minuter. Nu kollapsade jag direkt. Jag är det levande beviset för Totalt Fysiskt Förfall på kortast möjliga tid. Tre veckor. Deppigt kan tyckas. För att dämpa ångesten tog jag ett bildäck på varje axel när vi joggade tillbaka.

30 upphopp senare, när solen bröt igenom på klarblå himmel, och vi avslutade med gruppkram i ringen, då infann sig euforin åter. NMT-MAGIC! Nordic Military Training works, även 2010.

 

Bara 48 timmar till nästa uppställning!

Vi ses väl där?


 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: MarathonMia

Och visst sågs vi! Vi kom - Vi sågs(s) och Vi ssssegrade?



Du var grym i måndags som fick haka på Starka Gruppen! Ben och rumpa brinner nu så jag tror att min kontorsstol ska gå samma öde till mötes som din sons bil.... min är inte radiostyrd dock -vilket är tur!

2010-01-13 @ 11:08:59
URL: http://marathonmia.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0