Debut som Dragkampskvinna

Nu har man fått nåt nytt att lägga in på sitt CV. DRAGKAMPSKVINNA. Sug på den! 
Eller dragkampare kanske det heter? (är ganska ny inom denna idrottsgren)(och ganska säker på att jag blir kortvarig).
Dragkamp är ju ett givet inslag på årets stora festival här i Raggar-landet Älvdalen. Eller, det är mer än bara en programpunkt,. Det är typ Nationalsporten. 
Och herregud vad de kan dra här uppe. Jag skojar inte. De är världsmästare. 
Halva befolkningen bar "SM i dragkamp"-tröjor och är licensierade (heter det så?) inom sporten. Själv trodde jag inte ens det VAR en sport. Men utbudet av fritidsaktiviteter är ju något begränsat här i obygden så det här primitiva med att stå och dra i varsin ände av ett rep verkar ha fått ett rejält genombrott. 

Och det var just av den anledningen som jag å det bestämdaste avrådde såväl sambon som farbror Tomas från att luras in i kampen. Backa! Hoppa av! Man skadar bara ryggen! Resten av semestern förstörd! Du kommer inte kunna gå på veckor!
Med ett förflutet inom marknadsföring sålde jag övertygande in farorna med sporten och Mannen ställde in bara en timme innan kampstart.

Sen hände nåt konstigt. En kvart innan den stora Dragkampen mellan byalagen skulle gå av stapeln blev JAG övertalad att vara med. Team Stockholm behövde desperat ännu en tjej för att klara minimikravet på två brudar vid repet. 
Och jag måste medge att min syster är något vassare på sälj än undertecknad. "Snälla, utan dig får vi inte vara med! Du som är så vältränad nu för tiden också!" 
Smicker går ju alltid hem. Och vi vet ju hur bra jag är på att säga det där lilla ordet...NEJ. 
Sen kan jag inte sticka under stol med att den nyväckta boot camp kvinnan i mig inte kunde motstå utmaningen.
Innan jag visste ordet av hade jag på mig mina värsta timberlandkängor och sprang med minstingen i barnvagnen genom folkmassorna för att ta mig fram till laget  Som redan stod redo vid repet, för givetvis var vi först ut av 13 lag. Det var bara att lämna ettåringen vind för våg i folkmassan, springandes krypa i en t-shirt och ...tja. DRAAAA. UTAV HELVETE:

Mitt sköna lag bestod av ett tung gäng med lite Hells Angel-känsla. Piercing och tatueringar dominerade hårt. 
Vi var inte starkast. Vi hade inte bäst teknik. Vi var definitift inte mest rutinerade. MEN VI VAR FANIMIG SNYGGAST!
Första matchen gick mot "drängarna" i passande dräng-outfit. De verkar inte göra annat än dra rep på fritiden. 
Andra matchen drog vi hem! Och det var väl ungefär då som jag fick nån typ av dragkampshybris och låg bakåt och bara slet för kung och fosterland. Så när motståndarna triumfade med värsta otippade rycket...ja då pajade ryggen. Precis som jag förutspått.
Det värsta var att då hade jag fyra (!) matcher kvar. Inget att snacka om. Det var bara att dra på det.
Och inte gick det bättre när hela ryggen var sned och diskarna hoppat lite kors och tvärs. Två matcher drog vi hem, i fyra fick vi stryk. Sista förlusten var surast. 
Mot TALLABACKEN - ett lag bestående av vårdpersonal inom äldreomsorgen. Jamen COME ON! Hur kunde ett gäng cool muskulösa 08:or i bästa form (nåja) dras omkull av ett gäng vårdbiträden i ljusblå handtextade t-shirts? Men det var bokstavligen vad som hände. När jag vände mig om låg lagkamraterna huller om buller som döda på marken. 
Visserligen snackar vi hyfsat bastanta vårdbiträden. 
Och jag kände mig något bättre till mods när jag fått höra att hälften av dem typ var proffs på dragkamp.

Tja, det var kul så länge vi drog. Mindre kul dagen efter när jag skrikande insåg att jag inte kunde ta mig ur sängen. Mannen fick tokköra till Apoteket och köpa upp allt tillgängligt receptfritt knark byn kunde erbjuda. Sen linkade jag runt som en ostbåge och hängav mig åt tungt tablettmissbruk, med en gnagande känsla av att ha blivit överkörd av en traktor. Två gånger. 
Vilket i ju för sig inte är ett orimligt antagande med tanke på att det var stor Traktorcruising på byn på kvällen och inte en nykter förare så långt ögat kunde nå.

Idag blev det svindyr akuttid hos naprapaten i grannkommunen Mora (det närmsta en kiropraktor som vildmarken kunde erbjuda var en lesbisk häxa som förvisso sägs kunna sina saker, men i det här läget jag tog ändå det säkra före det osäkra och ringde en mer traditionell ryggmottagning).. 

Mitt intresse för dragkamp har redan svalnat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0