En religiös söndag
Vi har varit kyrkliga i söndags, mina ytterst icke-religiösa familj och jag. Eller, mannen har ju åtminstone en sträng katolsk uppfostran. Men det är också allt.
Jag och barnen är lite mindre pålästa. Det visade sig även i söndags när min (tillika icke-religiösa) kusin konfirmerade sig, ett val som antyder viss dubbelmoral ("nä alltså jag tror ju inte på Gud eller så för jag är ju inte religiööös, men man hade ju hört att det är så himla kul på konfalägret, X sa att det typ e det roligaste hon gjort i sitt liv alltså).
10:37 Sist av alla flåsar vi in i en proppfull kyrka och klämmer oss ner på våra platser. Med tanke på antalet människor som kommit till gudstjänsten denna söndag skulle man kunna tro att Madonna utlovat ett gästspel.
10:47 Väntan. Lång väntan. Särskilt om man är typ 2, 5, eller 6 och har massa överskottsenergi.
10:52 - "Åh det här är min tråkigaste dag i hela livet!" tjuter 6-åringen redan INNAN själva gudstjänsten dragit loss. Alltså två timmar innan slutet. Tiden från denna kommentar till själva "utloggningen" ur kyrkan (ja du hör ju, jag känner inte ens till teminologin) var lång som evigheten själv.
11:02. Framlidne King of Pops mästerverk Thriller dånar i högtalarna. Konfirmanderna, som om jag får säga det faktiskt är aningen slampigt klädda för en konfirmation (även för en tokliberal ateist comme moi), kommer in som monster a la thrillervideon. Skräckblandat jubel i publiken. Värst är prästen som kommer sist i rosa kavaj. Det märks att hon har tränat massor på att likna Jackson himself. Detta liknar redan mer Carola och Runas sekt-bröllop än en traditionell konfirmation.
11.15 Barnens fascination har dämpats något. De krälar nu på golvet.
11.17 Killarna klättrar på dopfonten. Tralalalala, R och jag låtsas som ingenting.
11:21 Killarna PLASKAR i dopfonten. VI tvingas ta vårt ansvar som föräldrar och säga till på skarpen. För första av femtielva gånger den här mässan. Tekniken med "Fem gånger kärlek" funkar inte riktigt i nuläget.
11:36 Kort respit. Alla barn ritar. Försöker inte låtsas om att tvååringen ritar turkosa cirklar på kyrkans stengolv, tralalalala
11: 57 Ritpaus över. Barnen ålar nu under stolarna i beundransvärd hög fart..
11:59 Det ena galna dramat efter det andra avlöser varandra längst framme. Konfirmandernas egenhändigt skapade teaterscener spelas upp. Tjejerna (som alla ser identiska ut med långt ljust hår, spelar coola killar och killarna piper som tjejer med rossliga målbrottsstämmor. Kopplingen till själva konfirmationen är i det närmsta obefintlig när de hejdlöst leverar one-liners typ "Tja, shit, fett hot röv Milla har asså" och "Ånej, Bettan har glömt servetterna! Gruppkraaaaam". Publiken fattar noll men stämningen är god. Och just när det känns som vi riktigt tappat fokus blir det en psalm igen. Totalt 12 stycken räknar jag till. Det är fler psalmer än jag sjungit i hela mitt liv.
12:03 Inspirerade av konfirmandernas streetdance vid altaret försöker femåringen dansa breakdance i mittgången.
12:15 Nu börjar det bli riktigt svettigt. Storbråk non-stop. Vi försöker tysta, alternativt inte låtsas som om det är våra barn som bråkar (vilket ingen går på längre, alla har haft ögonen på oss en längre tid redan)
12:19 Familjen Zetterman-Roudet bjuder på mer show än själva konfirmanderna.
12:20 börjar starkt överväga att gå ut med barnen för att bespara alla - mig själv, barnen och den samlade kyrkoförsamlingen, vidare drama.
12:30 "Det enda jag kan tänka på är MAT" klagar sexåringen högljutt. (Halleluja, I hear you son)
"Jag är tusen gånger hungrigare än barnen i Afrika" (mycket subjektiv tolkning). "Lugn, snart blir det bröd och vin", hör jag mig själv säga. Hjärnsläpp. Barnen jublar. Nu tror de att kyrkan är en slags mellis-servering. "BRÖD OCH VIN!" hurrar de. Jag tänker ta minst TRE BRÖD med ost och skinka, deklararerar en nu märkbart upplivad sexåring. Femåringen verkar oroväckande nog mer intresserad av vinet. Får VI vin, mamma? Är det SANT?
Hm. Har fullt upp med att tona ner det hela. Alltså det är inte SÅÅÅÅNA mackor utan mer, tja, Jesu kropp ni vet. Lite torrt sådär, som kex.
Vad svamlar jag om - odöpt och okonfirmerad som jag är . Vad vet jag om nattvarden? Men har man sagt A måste man säga B. Nu måste jag löpa hela linan ut för barnen har, hjärntvättade av dagis, redan sprungit och ställt sig i kön fram till altaret, med högt ställda förhoppningar om kommande kyrkomellis. Jag vacklar efter.
12:32. Det är rena rama väckelsestämningen. ALLA vill ta nattvarden. Hur mycket vin bjuds man på egentligen? Alla vill uppenbarligen ha sig en slurk.
12:33 Shit. Snart framme vid prällen. Syns det på mig att jag är en bluff? Att jag inte tror på Gud? Att jag inte ens vet hur man gör? Jag knuffar barnen framför mig och hoppas att det hela ska lösa sig.
12:36 PUH. Vi är nattvardade och klara. Vi betedde oss nästan normalt, bortsett från att sexåringen försökte roffa åt sig fler oblater än vad prästen tänkt sig.
Läge att gå ut. Särskilt som 6-åringen har bråkat med 2-åringen i kön och under ett i övrigt andligt tyst "kyrko-moment" högt och ljudligt skrikit: "Åh jag HATAR Alma. Hon ska få stryk. Hon ska brännas! Jag ska döda henne!"
Vi försöker svettiga släta över med högljudda kommentarer i stil med "Nämen älskling, i vår familj använder vi ju inget våld, det veeet du ju"
Jag släpar ut barnen så diskret som möjligt. Hela församlingen andas ut, lättade.
12:36-13:15 Vi pustar ut på Vällingbys minimala lekplats mitt i V-centrum. PUUUST.
MIssförstå mig rätt. Men vi lär inte synas på söndagsgudstjänsten den närmsta tiden framöver.
Jag och barnen är lite mindre pålästa. Det visade sig även i söndags när min (tillika icke-religiösa) kusin konfirmerade sig, ett val som antyder viss dubbelmoral ("nä alltså jag tror ju inte på Gud eller så för jag är ju inte religiööös, men man hade ju hört att det är så himla kul på konfalägret, X sa att det typ e det roligaste hon gjort i sitt liv alltså).
10:37 Sist av alla flåsar vi in i en proppfull kyrka och klämmer oss ner på våra platser. Med tanke på antalet människor som kommit till gudstjänsten denna söndag skulle man kunna tro att Madonna utlovat ett gästspel.
10:47 Väntan. Lång väntan. Särskilt om man är typ 2, 5, eller 6 och har massa överskottsenergi.
10:52 - "Åh det här är min tråkigaste dag i hela livet!" tjuter 6-åringen redan INNAN själva gudstjänsten dragit loss. Alltså två timmar innan slutet. Tiden från denna kommentar till själva "utloggningen" ur kyrkan (ja du hör ju, jag känner inte ens till teminologin) var lång som evigheten själv.
11:02. Framlidne King of Pops mästerverk Thriller dånar i högtalarna. Konfirmanderna, som om jag får säga det faktiskt är aningen slampigt klädda för en konfirmation (även för en tokliberal ateist comme moi), kommer in som monster a la thrillervideon. Skräckblandat jubel i publiken. Värst är prästen som kommer sist i rosa kavaj. Det märks att hon har tränat massor på att likna Jackson himself. Detta liknar redan mer Carola och Runas sekt-bröllop än en traditionell konfirmation.
11.15 Barnens fascination har dämpats något. De krälar nu på golvet.
11.17 Killarna klättrar på dopfonten. Tralalalala, R och jag låtsas som ingenting.
11:21 Killarna PLASKAR i dopfonten. VI tvingas ta vårt ansvar som föräldrar och säga till på skarpen. För första av femtielva gånger den här mässan. Tekniken med "Fem gånger kärlek" funkar inte riktigt i nuläget.
11:36 Kort respit. Alla barn ritar. Försöker inte låtsas om att tvååringen ritar turkosa cirklar på kyrkans stengolv, tralalalala
11: 57 Ritpaus över. Barnen ålar nu under stolarna i beundransvärd hög fart..
11:59 Det ena galna dramat efter det andra avlöser varandra längst framme. Konfirmandernas egenhändigt skapade teaterscener spelas upp. Tjejerna (som alla ser identiska ut med långt ljust hår, spelar coola killar och killarna piper som tjejer med rossliga målbrottsstämmor. Kopplingen till själva konfirmationen är i det närmsta obefintlig när de hejdlöst leverar one-liners typ "Tja, shit, fett hot röv Milla har asså" och "Ånej, Bettan har glömt servetterna! Gruppkraaaaam". Publiken fattar noll men stämningen är god. Och just när det känns som vi riktigt tappat fokus blir det en psalm igen. Totalt 12 stycken räknar jag till. Det är fler psalmer än jag sjungit i hela mitt liv.
12:03 Inspirerade av konfirmandernas streetdance vid altaret försöker femåringen dansa breakdance i mittgången.
12:15 Nu börjar det bli riktigt svettigt. Storbråk non-stop. Vi försöker tysta, alternativt inte låtsas som om det är våra barn som bråkar (vilket ingen går på längre, alla har haft ögonen på oss en längre tid redan)
12:19 Familjen Zetterman-Roudet bjuder på mer show än själva konfirmanderna.
12:20 börjar starkt överväga att gå ut med barnen för att bespara alla - mig själv, barnen och den samlade kyrkoförsamlingen, vidare drama.
12:30 "Det enda jag kan tänka på är MAT" klagar sexåringen högljutt. (Halleluja, I hear you son)
"Jag är tusen gånger hungrigare än barnen i Afrika" (mycket subjektiv tolkning). "Lugn, snart blir det bröd och vin", hör jag mig själv säga. Hjärnsläpp. Barnen jublar. Nu tror de att kyrkan är en slags mellis-servering. "BRÖD OCH VIN!" hurrar de. Jag tänker ta minst TRE BRÖD med ost och skinka, deklararerar en nu märkbart upplivad sexåring. Femåringen verkar oroväckande nog mer intresserad av vinet. Får VI vin, mamma? Är det SANT?
Hm. Har fullt upp med att tona ner det hela. Alltså det är inte SÅÅÅÅNA mackor utan mer, tja, Jesu kropp ni vet. Lite torrt sådär, som kex.
Vad svamlar jag om - odöpt och okonfirmerad som jag är . Vad vet jag om nattvarden? Men har man sagt A måste man säga B. Nu måste jag löpa hela linan ut för barnen har, hjärntvättade av dagis, redan sprungit och ställt sig i kön fram till altaret, med högt ställda förhoppningar om kommande kyrkomellis. Jag vacklar efter.
12:32. Det är rena rama väckelsestämningen. ALLA vill ta nattvarden. Hur mycket vin bjuds man på egentligen? Alla vill uppenbarligen ha sig en slurk.
12:33 Shit. Snart framme vid prällen. Syns det på mig att jag är en bluff? Att jag inte tror på Gud? Att jag inte ens vet hur man gör? Jag knuffar barnen framför mig och hoppas att det hela ska lösa sig.
12:36 PUH. Vi är nattvardade och klara. Vi betedde oss nästan normalt, bortsett från att sexåringen försökte roffa åt sig fler oblater än vad prästen tänkt sig.
Läge att gå ut. Särskilt som 6-åringen har bråkat med 2-åringen i kön och under ett i övrigt andligt tyst "kyrko-moment" högt och ljudligt skrikit: "Åh jag HATAR Alma. Hon ska få stryk. Hon ska brännas! Jag ska döda henne!"
Vi försöker svettiga släta över med högljudda kommentarer i stil med "Nämen älskling, i vår familj använder vi ju inget våld, det veeet du ju"
Jag släpar ut barnen så diskret som möjligt. Hela församlingen andas ut, lättade.
12:36-13:15 Vi pustar ut på Vällingbys minimala lekplats mitt i V-centrum. PUUUST.
MIssförstå mig rätt. Men vi lär inte synas på söndagsgudstjänsten den närmsta tiden framöver.
Kommentarer
Trackback
