Just another Manic Monday

Måndagar. Man har ju alltid tyckt att de varit sega. Förra decenniet för att man fortfarande var bakfull efter helgen.
Nu för att man gått upp vid sexrycket efter fem timmars avbruten sömn trots att det är helg. Man blir ju liksom inte piggare efter helgen längre.
I år är mina måndagar värre än någonsin. Hysteriska är en bra början om man ska beskriva dem.

Bortsett från att jag i morse gick upp sex (ok, utifall att morgonpigga Mannen läser detta, kanske mer halv sju. Kvart i sju 'rå). Men jag var då efter fem timmars sömn fortfarande helt i koma. För hur bra sover man egentligen på en skala när man ligger inklämd som en ostbåge mellan tre skönt sovande barn. Tillika tre numer hyfsat skrymmande barn. De är inga små spädisar längre direkt utan det är långa ben och stora fötter man får i ansiktet.
I alla fall. Dagen rullade på, jag jobbade in lunchen för att hinna allt som skulle hinnas (som jag ändå inte hann). Klockan närmade sig halv tre. ´
Och halv tre börjar det fruktade RACET:

MANIC MONDAY RACET
14:36. Försenad. Kutar i galopp mot T-centralen med den blytunga dataryggsäcken som ett kors på ryggen. Hade glömt hur urkass jag är på att galoppera i höga klackar. Kan knappt ens gå i dem längre. Har ju blivit en sån där foträt förortsmorsa som måste ha bra "promenadskor" för att hinna skena mellan tåget och dagis. "Klackskor" (som jag dessutom pinsamt nog börjat kalla dem) är verboten. Idag gjorde jag ett undantag för att känna mig måndagspiffig. Nu straffades jag.
14:42 Slår mig fram som en galen tjur på perrongen för att hinna placera mig på exakt rätt ställe för att kliva in i exakt rätt vagn för att sedan kunna kliva av exakt vid rulltrapporna på Tekniska Högskolans perrong.
14:43 Mörbytåget anländer och jag tränger mig på utan hänsyn till medpassagerare
14:48 Anländer till Tekniska och gör min "Massaj" spurt uppför rulltrapporna, tokspringer mot nästa trapp med full koll på tidtavlans tågtider, tar även nästa rulltrappa som värsta Massajen, och fixar den sista rulltrappan på två röda. Tjugokilos-ryggan är med. Undra på att man är stammis hos kiropraktorn.
14:52 Kastar mig in på tåget mot Kårsta precis när dörrarna stängs.
14:55 Hetsringer alla samtal som måste ringas och irriterar alla i vagnen trots att jag diskret liksom väser i mobilen.
15:05 Framme! Roslagsnäsby here I come!
15:07 Jagar iväg, denna gång på cykel. Tar vägen förbi huset som renoveras och glor ohämmat och avundsjukt.
15:14 Bredsladdar in på dagisgården.
15:28 Får till sist med mig Alma ut, med rätt overall, mössa och stövlar. Detta trots att hon dagligen försöker sno Ebbas stövlar som hon uppenbarligen fattat tycke för. "ÄBBA, ÄBBA! MEJ! MEJ! ALMA!" gastar hon medan jag trycker ner henne i sulkyn och styr cykeln med andra handen. Får visst med mig grannarna och två extrabarn på köpet.
15:37 Hela gänget är på plats hemma. Alma skriker i protets på golvet, hon hatar att komma hem. Jag känner något liknande själv när jag ser kaoset som möter mig i vårt hus.
15:42 Serverar grannen té.
15:44 Mikrar soppa till mig själv som försenad lunch. 45 minuter förlöper hyfsat friktionsfritt, bortsett från ett tiotal barnbråk och några små olyckor som alla involverar fall från en kökspall.
16:33 Halvspringer mot dagis med Alma för att hämta killarna.
16:47 Får äntligen med alla ut från dagis. Anton har slagit i skallen i ett fönsterbräde. Alfred någorlunda intakt, dock är han bekymrad över ett mikroskopiskt skärsår på höger tumme. Han ifrågasätter om han klarar gympan med denna skada.
16:50. Kampanj övertalning inleds. "Kommer du inte ihåg hur kul det var på gympan förra veckan" und so weiter. Denna lilla procedur upprepas varje vecka och är mycket tröttsam. Den enda som verkligen vill gå på gympan är Alma, som i det närmsta hyperventilerar när hon förstår vart vi är på väg. Vi andra är alla lite anti-gympa.
17:22 FORTFARANDE kvar på gympan, som är i full gång. Måste stötta Alfred, jaga Alma, slita ner Anton från ribbstolar och lianer och påminna översminkade vulgofröken om att Anton måste få slippa svanskull för han är så rädd.
17:27 Skenar hem med två barn.
17:32 Steker blodpudding som besatt för att trycka i Anton innan han ska till gympan.
17:44 Grannen kommer förbi och erbjuder sig ta med Anton till gympan. Hurra! Slipper ta på Alma overallen igen. Kan hon samtidigt hämta Alfred?
17:45 Sliter på Anton gympakläder och letar den mögliga vattenflaskan.
18:06 I säkert tio fridfulla minuter hade jag bara en nu övertrött ettåring hemma. Sen kommer nästa hungriga barn hem. Han vägrar blodpudding. Han vägrar lasagne. Båda rätterna var förra veckans favoriter. Jag orkar bara inte och curlar fram lite köttbullar och markaroner. Ettåringen är i fasen då hon skriker non-stop och hänger i mitt byxben. Att ha en ettåring hängandes i byxorna försvårar det mesta.
18:17. Var är mannen? När kommer mannen? Ringer mannen. Mannen flåsar att han är på cykeln på väg från tåget. Hurra! Avlösning inom räckhåll!
18:25 Serverar köttbullar och plockar i diskmaskinen och hoppar i träningskläder och gör en take-away-latte till mig själv. Samtidigt. Hinner även byta en blöja och leta fram en reservnapp. Allt med en ettåring hängandes i benet. En eloge, tack.
18:36 Puss och hej, kastar mig i bilen mot gymmet. Hoppas innerligt att grannen även hämtar Ettan. Tvåan "är yr" efter den hemska gympan och Trean skriker.
18:47 Sladdar in på ICA-parkeringen vid gymmet.
18:48 Kör en Massajspurt uppför alla trapporna.
18:49 HInner precis rädda min plats på DansStep och Body Pump innan den går till väntelistan.
19:00 STEP! Nu kör vi. Jag hann!!! Jag är en step-goddess! Jag ska blir stark och smal och snygg! Step uuuuuup!

Nu: 22:51. Trött. Orkar inte ens återge resten av racet. Så slutracad är jag. But who can blame me?

Bara en vecka kvar till nästa race.
Dags att börja ladda!

Kommentarer
Postat av: Anonym

med så mycket "Massajande" så behövs väl inte gympass?

2009-03-23 @ 15:24:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0