Wild Kids Kalas
Jag är frusen. Geggig. Toktrött.
Och jag har inom loppet av sju minuter tröstätit tre stora tårtbitar. MEN:
Jag. Har. Överlevt! Jag har överlevt tvåtimmarsinvasionen av 15 galna sexåringar.
Om vår geggiga gräsmatta överlever återstår att se.
Vi tyckte att kalaskonceptet var klockrent: Utekalas. Femkamp. Lite Wild Kids sådär.
Billigt och jordnära var det också (med betoning på JORDNÄRA - barnen var i princip inkapslade i geggamoja när de gick hem). Dessutom helt rätt i tiden att dissa konsumtionshetsen och istället satsa på kvalitetstid och lek med barnen, som de närvarande och aktiva föräldrar vi vill vara (tänk mindfulness och downsizing på hemmaplan)
För är det inte något upptrissat att lägga ut tusentalskronor på ett sexårskalas, hyra bowling och äventyrsbad och Gröna Lund? Vad ska man då toppa med på tioårskalaset? En partyresa till Mallis?
Nej minsann, tänkte jag präktigt. I min barndom (på 70-talet barn, ja det var förra århundradet det) lekte vi minsann i snön med kottar och pinnar. Och vi hade SÅ ROLIGT, ojojoj vad roligt det var.
Var det inte bättre förr? Enklare? Eller åtminstone billigare?
- BACK TO BASICS! mässade jag således. Vi kan minsann ha det äventyrligt här hemma på tomten, vi behöver inte hyra värsta äventyrsbadet för att det ska bli ett ballt kalas (som all barn impas av och som höjer min sons status på dagis så han blir bjuden på alla andras kalas).
Kasta boll i hink, kasta boll på pappas gamla ölburkar, kasta gräddtallrikar på pappa - ha SKOJ som på den gamla goda tiden!
35 minuter in på kalaset hade vi avverkat alla planerade aktiviteter. Plus reserverna. Paniken började komma krypandes. Blöta barn skenade hit och dit och halkade runt i geggan, flertalet labila hade kontinuerligt små sammabrott och ett övermodigt storvuxet barn med empatiproblem jagade övriga med tillhyggen som plankor (ja egentligen såg det väl ut som samhället i stort).
Majoriteten började dessutom bli kissnödiga, där någonstans under alla täckkläder och galonisar. Inget drömläge direkt. Och 85 minuter to go!
Jag mindes ett av förra årets kalas , då jag fick leka "Sovande lejonen", eller vad ufo-leken nu hette, i en evighetslång timme, som värsta speedade lektanten på crack, medans de otacksamma bratsen bara "hallååå, var e överraskningen? Händer de inge kuuuul på det här kalaset eller?". Då var de FYRA BAST.
Jag själv var väl fjorton då jag fortfarande tyckte det var kul att leka i snön med kottar och pinnar .
Fast det kanske säger mer om mig än om själva kalaskonceptet som sådant.
Idag vet jag bättre. Jag vet till exempel att "Jätteskojigt och busigt utekalas hemma", går att jämföra med "Jag kan faktiskt ha kul UTAN alkohol" (som var mitt motto under högstadiet) (men sen hade jag också tjocka glasögon, höga betyg och fick aldrig ligga).
För att sammanfatta och runda av detta trötta inlägg om barnkalas:
Nästa år betalar jag vad som helst för att bara checka in hela gänget på det feta Leklandet.
Och jag kommer att betrakta det som väl investerade pengar!
PS. Fast tilläggas bör att min ljuvliga sexåring hade superroligt och sprang så håret lockade sig under spindelmannnmösan, fick rosiga kinder (under indianmålningen) och skrattade så tandgluggen syntes större delen av tiden. Bara det var värt precis alla geggiga uppoffringar!
Och jag har inom loppet av sju minuter tröstätit tre stora tårtbitar. MEN:
Jag. Har. Överlevt! Jag har överlevt tvåtimmarsinvasionen av 15 galna sexåringar.
Om vår geggiga gräsmatta överlever återstår att se.
Vi tyckte att kalaskonceptet var klockrent: Utekalas. Femkamp. Lite Wild Kids sådär.
Billigt och jordnära var det också (med betoning på JORDNÄRA - barnen var i princip inkapslade i geggamoja när de gick hem). Dessutom helt rätt i tiden att dissa konsumtionshetsen och istället satsa på kvalitetstid och lek med barnen, som de närvarande och aktiva föräldrar vi vill vara (tänk mindfulness och downsizing på hemmaplan)
För är det inte något upptrissat att lägga ut tusentalskronor på ett sexårskalas, hyra bowling och äventyrsbad och Gröna Lund? Vad ska man då toppa med på tioårskalaset? En partyresa till Mallis?
Nej minsann, tänkte jag präktigt. I min barndom (på 70-talet barn, ja det var förra århundradet det) lekte vi minsann i snön med kottar och pinnar. Och vi hade SÅ ROLIGT, ojojoj vad roligt det var.
Var det inte bättre förr? Enklare? Eller åtminstone billigare?
- BACK TO BASICS! mässade jag således. Vi kan minsann ha det äventyrligt här hemma på tomten, vi behöver inte hyra värsta äventyrsbadet för att det ska bli ett ballt kalas (som all barn impas av och som höjer min sons status på dagis så han blir bjuden på alla andras kalas).
Kasta boll i hink, kasta boll på pappas gamla ölburkar, kasta gräddtallrikar på pappa - ha SKOJ som på den gamla goda tiden!
35 minuter in på kalaset hade vi avverkat alla planerade aktiviteter. Plus reserverna. Paniken började komma krypandes. Blöta barn skenade hit och dit och halkade runt i geggan, flertalet labila hade kontinuerligt små sammabrott och ett övermodigt storvuxet barn med empatiproblem jagade övriga med tillhyggen som plankor (ja egentligen såg det väl ut som samhället i stort).
Majoriteten började dessutom bli kissnödiga, där någonstans under alla täckkläder och galonisar. Inget drömläge direkt. Och 85 minuter to go!
Jag mindes ett av förra årets kalas , då jag fick leka "Sovande lejonen", eller vad ufo-leken nu hette, i en evighetslång timme, som värsta speedade lektanten på crack, medans de otacksamma bratsen bara "hallååå, var e överraskningen? Händer de inge kuuuul på det här kalaset eller?". Då var de FYRA BAST.
Jag själv var väl fjorton då jag fortfarande tyckte det var kul att leka i snön med kottar och pinnar .
Fast det kanske säger mer om mig än om själva kalaskonceptet som sådant.
Idag vet jag bättre. Jag vet till exempel att "Jätteskojigt och busigt utekalas hemma", går att jämföra med "Jag kan faktiskt ha kul UTAN alkohol" (som var mitt motto under högstadiet) (men sen hade jag också tjocka glasögon, höga betyg och fick aldrig ligga).
För att sammanfatta och runda av detta trötta inlägg om barnkalas:
Nästa år betalar jag vad som helst för att bara checka in hela gänget på det feta Leklandet.
Och jag kommer att betrakta det som väl investerade pengar!
PS. Fast tilläggas bör att min ljuvliga sexåring hade superroligt och sprang så håret lockade sig under spindelmannnmösan, fick rosiga kinder (under indianmålningen) och skrattade så tandgluggen syntes större delen av tiden. Bara det var värt precis alla geggiga uppoffringar!
Kommentarer
Trackback
