SOFIA STORIES

Mysmamman här igen.
Idag skulle det verkligen mysas på extra. Extra allt.
Hoppa studsmatta och busa! Mysigt!
Mellis ute på altanen! Smoothie med sugrör! Mysigt!
Barnen skulle vara med och laga mat. Skala morötter. Knäcka ägg. Steka pannkakor.
AAAALLT skulle vi göra TILLSAMMANS! MYYYYSIGT!

Men har ni någon aning om hur trångt det blir vid en spis när man har två pallar, en triptrapstol och tre barn runt benen? Eller hur not safe det känns att ha tre kivande barn precis vid två heta smörfyllda stekpannor?
Säkerhetsfixerade BVC-tantens mardröm. Och min.
Så länge smetproduktionen var i gång kändes det faktiskt lite mysigt. De är urvassa på att knäcka ägg mina barn.
För att skoja till det lite öste vi i karamellfärg (detta är det närmsta jag kommer att bli bak- och pysselmamma) så vi fick ROSA smet. Härligt! Skojigt! Jätteskojigt!
Ända tills vi ska börja hälla smet i pannan och jag upptäcker de där små svarta sakerna. Små pyttegrejer bara visserligen, men ändå oroande. De ligger nämligen i smeten. Och de rör sig.

MYROR! vrålar barnen unisont. Och nog fan är det de satans små myrorna som nu även tagit sig förbi högar av myrr, strategiskt placerade myrdosor och stängda lådor - och in i stängd plåtburk! - för mjöl. De är målmedvetna och envisa de små rackarna.
Det är väl här någonstans som min mysmammafasad spricker. Inom kort har fleratalet familjemedlemmar brytit ihop - ettåringen med blodsockerfall kastar ägg, skriker och slår sina bröder, sexåringen är "orättvist behandlad" som vanligt för fyraåringen fick hälla i en deciliter mer med mjölk, och vad fyraåringen bröt i hop för får jag aldrig reda på för han har smällt igen sin dörr och spelar discomusik på högsta volym.
Anledningen till mitt eget sammanbrott torde vid denna tidpunkt vara glasklar:
ROSA MYRPANNKAKA! Klockan är snart halv sju och det enda vi har att äta är rosa myrpannkaka!

Tja.
Sammanfattningsvis: Det blev pannakaka av alltihop.
(Och nej. TIll och med JAG har gränser. Mina barn fick INTE äta myror.)