Treåringens tandispremiär

Tandis med treåringen. Hurra.
Två tandläkarrädda föräldrar ska övervinna sin egen rädsla och tvinga dit en medfött lika tandläkarrädd son.

Och därtill övertyga honom om att det är roligt.

Jag gick ut tidigt och skoningslöst hårt med min kampanj för det JÄTTEROLIGA besöket som bara STORA KILLAR SOM FYLLER TRE får göra hos tandläkaren.

Så KUL får minsann inte lillebror (som mycket riktigt snart blev avundsjuk.)

(Att lillebror borde ha fått se en tandläkarspecialist redan vid tio månaders ålder pga att han ramlade och slog av framtänderna är en annan historia).

Jag lobbade stenhårt för hur SPÄNNANDE det skulle bli att träffa Tandläkar-Mona.


Får man se ut hur som helst på Folktandvården nu för tiden, tänkte jag förortsfördömande när vi slutligen träffade Mona. Tandläkar-Mona med strassten i framtanden. Hon har bergis piercade tuttar också. Fast de slipper vi åtminstone se.

"Har du en stjärna i tanden?" frågar treåringen, mäkta imponerad.

"Nej det är en diamant".

Nåja tänkte surkäringen Sofia, diamant var väl att ta i. Nån slags fake-strass var det väl ändå fråga om.

"Får jag en stjärna i tanden?" frågar treåringe andlöst.
OVER MY DEAD BODY mimar surmorsan.

"Nej men du kan få ett bamseklistermärke!" säger Mona vänligt med sitt xylitol-strass-smile.

Som du sen kan ta och klistra fast på altandörren så att det aldrig mer går att rubba! fyllde jag i. Fast jag sa det inte högt förstås, utan jag tänkte det för mig själv, där jag stod och försökte vara en stöttande och positiv tandläkarmamma.

Ettan var som tur var mest intresserad av stolens funktioner. Sen pillade han loss avloppsgrejen i spottkoppen och när både Mona och den något mer lättirriterade  tandsköterskan påpekade att det var lite snuskigt just där, där alla andra spottade, då blev ju naturligtvis just det området högintressant.

Som tur är var besöket kort. Typ bara gapa och visa tänderna sen var det klart.
Vi hann bara demontera suggrejen och sabba avloppet i spottkoppen. Och spilla lite vatten och åka upp och ner i stolen ett tjugotal gånger. Det var värt inte mindre än TVÅ bambseklistermärken.
Ge oss lite mer tid nästa gång, Strass-Mona, så ska vi nog lyckas sabba hela tandläkarstolen.

Hur många bamseklistermärken får vi DÅ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0