SOFIA STORIES

Jag fattar inte. Jag har varit själv med barnen i 5 dagar och satsat ALLES på att vara SuperMysMamma. Mutorna har flödat, reglerna kring tv-spelande har helt åsidosatts, menyn har bestått av pizza och popcorn. Nej, det är inget jag är stolt över. Vi snackar slapphänt föräldracurling på högsta nivå. Men jag trodde i min enfald att det åtminstone skulle ge mig några plus i kanten hos kidsen. Icke. Har precis fått hela trion i säng och ingen var nöjd med nåt, kan man väl sammanfatta det hela.

Tvååringen gallskrek trots att hon till sist på nåder fick lägga sig i min säng, med arton gosedjur och jag sprang som en väldresserad undersåte med välling och vatten och kaninen och Nalle Puh och snuttefiltar. Och så fort hon höll på att däcka kom de arga brorsorna in och skrek om hur förfördelade de var och hur orättvist det var att jag bara ägnade mig åt den dumma lillasystern...

Näste på tur var femåringen som har 40 graders feber och frossa. Även han behövde lite extra attention ikväll och det var tre täcken och varma vattenflaskor i sängen och kallvatten bredvid sängen och you name it. I fixed it. Och vad fick man för det? Skäll och gnäll för att man bara tog hand om den dumma lillasystern.

Dödsstöten levererades i vanlig ordning från sexåringen. Han har redan nu utvecklat en fingertoppskänsla för när och hur han ska lägga in sista ordet. Medan jag marscherade i rask takt mot Det Stora Sammabrottet - påskyndad av faktumet att jag fått tre timmars sömn per natt denna vecka och dessutom inte hunnit med middagen än – vrålade han ut sitt missnöje med att syskonen, däribland den dödssjuke lillebrodern, prioriterades före honom under läggning.

"DU ÄR PRECIS SOM ASKUNGENS STYVMOR! Hon var också dum och skrek och tog bara hand om de dumma idiotiska syskonen hela tiden!

Aj. Ont. Mammaskuld. ...och detta gör dig, min son, till Askungen?