SOFIA STORIES

Men jag har fått träna - två timmar! Det slår det mesta på lyckoskalan!l

Med 38 man på plats – varav majoriteten gröngölingar – tyckte Johan uppenbarligen det var dags att visa hur ett RIKTIGT NMT-pass går till. Med andra ord dröjde det inte många minuter förrän vi  krälade på det gyttjiga vattenfyllda ridspåret igen (deja-vu från gårdagens pass).

Och nåde de gröngölingar som försökte dra sig ut åt sidorna, mot sköna torra partier med löv och fast mark.

- STIGEN! HÅLL ER PÅ STIGEN SA JAG! vrålades det nånstans uppifrån med den där solida officer-som-snart-är-polis-rösten. Från vår position i dyngan såg vi bara militärbyxorna fladdra förbi i rask takt. Min så kallade "funktionströja" sög ivrigt i sig lera och vatten ända upp till armbågarna och jag ångrade redan att jag inte tagit bikinibyxa på mig under tightsen. För idag var det blött i terrängen.

Redan under uppvärmningen stukade jag foten, väldigt lyckat. Det enda positiva var väl att jag slapp en del av krokodilgången, tills den var återställd. Precis när jag var på banan igen kom olyckligtvis ett gäng hästar, som ansåg att ridstigen de fakto tillhörde dem. Inga problem.

– VI GENAR! annonserade Johan ystert och märkbart upplivad drog han rakt ut i närliggande träsk i ett hejdundrande tempo. Hann bara se kamouflagebrallan fladdra till och försvinna, där jag sjönk ner till knät i första vattenhålet och liksom sögs fast.

På NMT tänker man inte. Man gör. Så det var bara att forcera genom träsket tills man äntligen fick vila i plankan uppe på lerspåret igen.

– Du skrämmer ju bort dom, de kommer aldrig tillbaka om du fortsätter så här, varnande jag medan vi väntade in de 20 som verkade ha fastnat där nere i träsket.

– De var så många. Lite svinn får man ju räkna med, menade Johan och drog raskt vidare mot favoritredskapen:

Bår, bildäck och stockar. Snart kutade vi med bårar i skogen och skulle forcera över en tre meter hög och tre meter bred, tvärbrant sten. Typ ett berg. Typ jättehalt. Typ utan fäste och med slemmig förrädisk mossa. Upp och över med bår och allt – inklusive sjuklingen Patricia som Erik världsvant slängde över axlarna innan han började klättra – och jogg tillbaka. Självklart vann vi.

Jag måste skryta med extremt bra teamwork i vårt team, bestående av moi, Moa, Anneli, Erik och Patricia, samt ett gäng härliga grönisar med Ville i spetsen. Sen skulle vi lyfta stock med bildäck på. Och slutligen göra situps med stock med bildäck på.

Anneli har onekligen kommit loss med att jobba med motiverande mantran på sistone. Hon går från klarhet till klarhet - sist var det "Här är karusellen som ska gå till kvällen". Nu "sexpack". Att vråla mantrat "SEXPACK SEXPACK SEXPACK" under magövningarna motiverade oss faktiskt att köra på (Beach 2010 är här before you know it).

Vi hann även med diverse sköna parmoment i gräset. Inget snusk alltså men lite "banka fläsk" eller vad den där fullständigt suspekta övningen nu kallas (pröva-på-aren Gunnar fick sig en rejäl beating av mig kan jag lova!) och hoppa bock och kullerbytta över ryggen och krypa hit och dit i den hala leran.

Ofattbart hur mycket vatten som kan gömma sig i en gräsmatta. Det var som att lägga sig i en iskall stor pöl. Inte skönt. Stackars Leffe var tvungen att ta sig en stärkande snus mitt under statisk-mage-övningen bara för att härda ut, då hajar ni hur inte skönt det var.  Det var inte långt ifrån att jag själv tryckte en storprilla. Vilken drog som helst hade suttit fint i det läget.

Men som vanligt - trots träskbad och träliga tortyrövningar, trots väta och lervälling så hade vi superkul.

Och vi var 38 extremt nöjda och lyckliga motionärer som avslutade passet med 47 (!) höga (?) hopp.

Ska bli spännande att se hur många som står där måndag morgon.