Mental träning 6:15

Klockan är fem. Det är beckmörkt ute. Det ösregnar.
Vad skulle vilken normal människa som helst göra? Rulla över till andra sidan och sova vidare så klart. Stänga av väckarklockan och njuta av att somna om. Gosa ner sig i den där mjuka kudden. Krypa intill sängkompisen (i mitt fall en hel hög av små människor - och en stor - som ligger kors och tvärs i sängen).

Vad gör jag?
Ligger jag kvar under duntäcket och gosar med mina underbara barn?
Sover jag för att kanske lyckas skrapa ihop sex timmars sömn?
NÄHÄ.

Jag korvar på mig ett par sladdriga löpartights. Jag lastar bilen full med väskor och vattenflaskor och ombyten och datorer och extraskor. Jag hetskör i regnet för att hinna förbi tullarna innan klockan sex-nyheterna drar igång.
Sen springer jag i en rak kolonn rakt ut i mörka skogen. Sen brottas jag med Brutale Bruno och åker i den blöta backen som en vante. Sen kör jag 90-sekunders intervallträning i mördande långa 20 minuter. Sen plågar jag mig lite till, nu lerig och blöt, och halkar och snorar och snörvlar och svettas där i gräset.

Och plötsligt är himlen klarblå och molnfri, solen bryter igenom trädkronorna och vi leker en specialvariant av Under Hökens Vingar och brottas och skrattar och hejar på varandra. Och vips så är klockan 7:27 och vi lägger armarna om varandra och gör 27 höga hopp som final på ett tungt men mentalt stärkande måndagspass.

Jag gjorde det. Igen. Mot alla odds. Och uppfylld av en närmast religiös känsla drar jag mot kontoret.
Lite starkare. Lite snyggare. Och mycket lyckligare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0