Mamma utan hjärna
Föräldrafika på dagis. I vanlig ordning bjöds det på blaskigt kaffe i plastmugg och barnens bakade äppelkaka (och jag vill inte ens spekulerar i vems snorkråkor och baciller som hamnat i den). So far so good.
Sen skulle sonen förevisa hans senaste alster på avdelningens vernissage. Där hängde det. Familjeporträttet. Fem rödfärgade figurer med grymt överdimensionerade huvuden och små söta streckben.
Störst var pappa. Ok. Han är ju de fakto störst i familjen. 193 cm närmare bestämt. Men SÅ STOR jämfört med oss andra? Hans huvud upptog en fjärdedel av pappret. Det fick sin förklaring när vi läste sonens tankar kring familjeporträttet, som fröken pedagogiskt präntat ner:
"PAPPA. Hans hjärna är jättestor och han har mycket mörkt hår också".
Ok. SÅ stor hjärna har han väl ändå inte.
Näst störst var Moi. Mamma. Ivrig böjde jag mig fram för att läsa vad det stod om mig. Mamman brukar ju faktiskt vara nummer ett, särskilt för sönerna. Det är ju jag som burit dem i nio månader, ammat dem lika länge, varit hemma med dem de första åren. Men otack är världens lön. Föjande gick att läsa:
"MAMMA. Hon har små ögon, ingen hjärna och en mun med rött läppstift."
Små ögon? INGEN HJÄRNA? Rött läppstift?
Det är alltså så min femåring ser mig. Små ögon. Ingen hjärna. Läppstift.
Tja...vad säger man i det läget?
Och behöver jag ens nämna att pappa vill rama in familjeporträttet?
Kommentarer
Postat av: Le papa
"<B>La vérité sort de la bouche des enfants</B>" -<I> gammal fransk ordspråk</I>
Postat av: Jules
I fell off my chair with that one. Aaaaah...
Less catholic churchgoing maybe in order ?
Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ...
Postat av: Linda
Helt fantastisk roligt!!
Postat av: Petra
Underbart!!!!
Det kanske kan trösta att våra barn inte heller tycker att deras mamma har någon hjärna :o)
Trackback
